släpp sargen!

Igårkväll tog jag ett för mig stort beslut. Efter flera månader med att ha försökt nå fram gav jag tillslut upp. Även om jag kanske skulle vilja är det inte värt vad det blivit. Jag har nu raderat alla möjligheter att ta kontakt - telefonnummer och facebook... gone! Barnsligt och löjligt kanske en del tänker, men jag känner mig själv. Kan jag så gör jag. Och nu kan jag inte längre. Vissa stunder ångrar jag mig lite, men i det stora hela vet jag med mig att det är en vinst.
Dags för mig att släppa sargen och komma  in i matchen igen!

Pain is the best medication

En dag som började bra blev snabbt sämre... I ett försök att råda bot på det sätter jag sikte på gymmet och ska plåga mig själv med två riktiga mördarpass.. Kroppen kommer förmodligen inte må tipptop imorrn av det, men förhoppningsvis läker det själen lite...

Time for change...

Har sagt det så många gånger förr och det skiter sig alltid. Men just idag känns det som jag har kommit ett steg längre. Idag känns det som att jag kan säga det för att jag verkligen verkligen vill, och inte för att jag borde vilja. I slutändan vet man aldrig hur det går, det kanske skiter sig igen. MEN(!) om man inte försöker, om man inte satsar allt man har, då får man aldrig veta.

Imorgon går jag all in.

Lite glädje :)

Igår var jag ut i skogen med Johan och letade svamp.. resultatet blev inte en endaste ätbar :S men det var roligt att komma ut lite.
Kvällen hade jag tänkt tillbringa själv, men Sussie och Zorina tyckte att jag gjorde bättre i att sällskapa dem på tjejkväll, och OJ vad rätt de hade. Igår var en av de roligaste kvällarna på länge och jag fick ett par nya bekantskaper som jag är väldigt glad över. Det finns otroligt många underbara människor här i världen och det känns så bra att jag äntligen är redo att lägga märke till dem :)

Tack för att ni finns! :D

Faller isär...

Svårare än man kan tro det där med att hålla ihop. Det tar på krafterna att möta världen med ett leende varje dag, därför tillbringar jag mindre och mindre tid där ute. Trivs hemma på min soffa, där kan jag vara mig själv. Det är ingen som dömer eller ifrågasätter om jag är deppig där.
Snart är det dags att ta helg och den här helgen kommer gå i promillens tecken har jag tänkt.. men vi får väl se hur det slutar. Ska gräva fram nån bra film till kvällen iaf, för ut och träffa folk - det tänker jag minsann inte!

En önskan

Ibland önskar jag att jag var nån annan. Drömmer mig bort till ett liv långt bort från Mora, långt bort från Sverige. Egentligen finns det inte så mycket att klaga på, men ändå... Just nu känner jag mig allmänt less på livet som det är nu. Är det här allt det kommer vara? Jag längtar tillbaka till det som varit, jag drömmer om det som kanske blir.. Jag önskar...