Att äta kakan och ha den kvar...

Jag hatar den där jävla kakan... Jag vill ha den, men jag vill inte ha den.. jag vill äta den men jag vill inte att den ska försvinna bort från mig..

Hur går man i sådanna lägen?

Det känns så bra - för de mesta. Oftast säger han rätt saker. Sen kommer det där med framtiden... Han vet inte vad han vill, men han säger att det börjar luta åt att han vill att det ska bli vi igen. Någonting som borde få mig jätteglad eftersom jag har otroliga problem med att se mig själv med någon annan. Men samtidigt finns rädslan där. Det känns som att risken att det blir söm förrut är enorm. Och helt ärligt så är jag inte helt säker på om jag vill ha han tillbaka - men jag vill inte leva ett liv utan han :S
Lurigt också att vi inte är vänner utanför hemmet.. eller ja, träffas vi på stan kan vi hejja och prata o lite så. Men vi gör inte upp om att umgås "ute bland folk". Han förnekar inte längre för sin familj o vänner att vi umgås - under förutsättningen att de ställer en direkt fråga "är du hos Helene?" Vagare än så så säger han bara att han inte är hemma eller ingenting alls...

Läser jag in för mycket i allt det här? Kan det kanske vara så att han inte vill säga nå för att han också är rädd? Jag vet att han inte heller vill att det ska bli som det var i våras, det var inge bra för någon av oss så som det var då.. Men jag är så rädd att han inte förstår skillnaden mellan att ha ett riktigt förhållande och det vi har nu.. Jag har svårt att tro att han någongång kommer sätta mig och mina önskningar framför han själv, någonting som man faktiskt måste göra nån gång ibland i ett förhållande...

Innerst inne vet jag att jag inte kan få svar på mina frågor på annat sätt än att vänta ut tiden och se vart livet tar mig. Men tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ha svar helst igår... Egentligen tror jag att allt bottnar i rädsla från både honom och mig, jag litar inte på honom... Men jag vill.. jag vill så otroligt gärna... Han är en fantastisk människa - han glömmer bara bort att han ska visa det för omvärlden ibland...

Hur gick det där?

Det är inte lätt att vara sjukskriven när man är överarbetad..  Bara för att man tar bort själva arbetet från vardagen så finns det ju massa saker som måste göras ändå. Idag har jag fixat bilen och tränat..
Det kanske inte låter så mycket för er vanliga dödliga, men jag känner mig helt slut. Imorrn har jag Klippning och träning på schemat... och inte alls så mycket annat faktiskt :D

En sån helg :)

Igår var trion Maria, Anna och jag ut och gjorde dansgolvet osäkert på Ljungbergs... Jäklar vad kul vi hade :) Idag är både fötter och huvud mos och dansen var inte riktigt lika kul som den brukar vara :P
Idag är det i alla fall första advent och jag har inte haft nå stämning alls för jul eller nånting, och inte blev det bättre av att man vaknade upp till ett regnkaos. Men sen på eftermiddagen kom årets första snö som nu ligger som ett fint vitt täcke över marken.. Tyvärr väntar vi plusgrader så den blir inte så långvarig, men lite känsla hann jag få.. Dessutom har jag suttit och myst i soffan med lite glögg nu på kvällen :)

Glömma

Jag glömmer mer och mer av det som händer ikring mig... Kan ha glömt bort ett samtal som ägt rum bara en timma innan - och då menar jag inte att jag glömt vad vi pratade om, jag har glömt att samtalet ens har ägt rum...

Det är läskigt att glömma... Även om man vill glömma en del så finns det mycket jag vill och måste minnas. Vad mer är på väg bort? Vad har jag glömt men som ingen har påmint mig om än?

To fast...

Tankarna snurrar men inget ovanligt med det.. Sover dåligt men känner mig ändå nöjd med livet. Vågar inte klaga, minns hur det var för ett par veckor sen bara...
Alla i min omgivning säger att jag pratar för fort. Orden sprutar ut och jag byter samtalsämnen stup i kvarten.. Ingen hänger med utom jag :/ Jessica tror att jag är inne i en hypomani.. Hon om någon känner tecknena, men jag vill inte att det ska vara så... För jag mår bra.. Eller? Det går lite fort bara...

Vilken skillnad...

En vecka utan cigaretter... Så länge har jag faktiskt klarat mig den här gången, och det känns inte ens som en uppoffring :) Däremot märkte jag idag vilken skillnad det är på konditionen redan efter en vecka.. Hejja vad jag kunde ta i på Zumban och roligt hade jag. Nu är det bara till att vänta på att muskelstyrkan kommer ikapp den också så ska det nog bli ordning på den här 08an också ;)

Första passet - check!

Nu har jag haft dejt med Kia och inser att om man bortser från det faktum att jag mest troligt kommer dö lite det kommande året, så kommer jag också få en rätt skyst kropp, förutsatt att jag gör allt jag blivit ålagd att göra nu då självklart :P
Vi började med att göra en BIA mätning som visade att även om jag hade lite lite för mycket fett på kroppen så hade jag på tok för lite muskler.. Tror det var ett underskott på nästan 10 kg i muskler(!) och den stora skurken i min vikt var vätska.. Och tro det eller ej, men det överskottet beror tydligen på att jag dricker för lite vatten om dagarna.. Who would have guessed?
Sen la hon upp ett träningsprogram åt mig som jah idag bara "kände på" jag gjorde alltså inte alla tre set, utan vi gick mest igenom hur övningarna ska göras och vilket motstånd som är lämpligt.. och jag är död!!

Nu dags för ett Zumba pass så jag får känna mig lite "hemma" i träningen igen :P imorrn blir det premiär för att faktiskt fullgöra gymprogramet...

Bonnie Tyler...

Så mycket visdom det finns i hennes texter..

Nytt på G!

Bara för att jag ska få ytterligare lite mer att hålla reda på så har jag nu skapat ytterligare en blogg. Denna blogg finns på

http://www.en08imora.myshowroom.se/

och den är tänkt att bara rikta sig mot min träning som jag förhoppningsvis ska komma igång med. Alltså, vill ni veta vad som händer i mitt annars kaosartade liv får ni hålla er kvar och läsa här ;)

Lycklig...

Just idag är det en superbra dag... Vaknade upp bredvid den underbara och hade nästan en heldag med bara massa mys. Pratade en hel del om vart vi är nu och vart det är på väg - men inte blev vi just nå klokare för det. Vissa saker sårade, men jag kämpar på för att ta det för vad det är och inte läsa in för mycket i det.
Egentligen är det inte nå konstigt... Jag förstår varför och jag vet egentligen inte om jag skulle vilja ha det på nå annat sätt. Jag vet bara att jag mår bra nu. Jag vet att han får mig att le och jag vet att jag inte tänker göra om samma misstag två gånger, oavsett om det är med honom eller om jag hittar nån annan... Kanske är han bara en trygghet? Spelar det nån roll så länge vi båda mår bra av det? Äsch.. som sagt - en dag i taget så blir det bra sen :)

Har haft dans nu på kvällen också och det gick SUPER bra det med :) Jag älskar verkligen de här stunderna när jag får åka iväg och bara vara jag på dansgolvet. Det är där jag hör hemma. Tråkigt att det bara är ett tillfälle kvar nu innan det är uppehåll för jul o allt sånt.. Jag hoppas lite på att jag lyckas "hålla ihop" även utan den fristaden. Men å andra sidan kommer jag vara tvungen att fokusera mer på gymträningen framöver så det kanske är bra att jag får även den här tiden? :D

Nu ska jag iaf äta en till rostmacka innan jag ska krascha ner på kudden och ladda för en ny arbetsvecka :)

Att vara ärlig...

Tydligen så är det svårt.. Jag frågar Si och får till svar Så.. sen ser man på fb att andra frågar samma sak men får heeelt andra svar... Hur tänker du då? Du vet ju att jag ser... Det värsta i det här är att jag inte ens är ärlig mot mig själv eftersom jag fortsätter gå tillbaka i gamla fotspår.. Men jag går inte hur långt som helst.. inte ens för dig..

Jobba jobba jobba....!

Fullt upp som ni ser...men jag är glad ändå :)

Fredag... idag igen...

Tycker att det nyss var fredag och jag vet inte hur världen har tänkt att jag ska hinna med mitt jobb om tiden ska fortsätta gå så här fort..

Men lika glad för det är jag. Ikväll väntar jobb bakom BJ bordet på Wasa, förhoppningsvis finns det nå vänliga själar där ute som vill bli av med sina pengar så jag får jobba lite ;) haha

Bara för min skull

Nu är jag inne på fjärde dygnet utan cigaretter och den värsta abstinensen har lagt sig. Nu är det mer vanan som sitter i att man kommer på när man har lite att göra, eller när man precis har ätit att man kanske borde gå ut o röka. Men det är inget egentligt sug... Får väl se om jag överlever helgen lika bra också eller om det kommer bli massa frestningar då :P

Jag har i alla fall kommit fram till att det här faktikst är första gången som jag slutar röka för min skull. Första gången var det för att T ville det, andra gången ville Johan att jag skulle sluta och senast var det Daniel som önskade det. Duktig flicka som man är - noga med att vara till lags så slutade jag varje gång, men så snart det sket sig gick jag tillbaka till tryggheten som fanns där i tobaken. Men den här gången är det ingen som bett mig, jag har inte lovat nån, jag berättade inte ens för någon innan jag kände mig säker på att det faktiskt skulle gå bra.
Det känns otroligt bra att det faktiskt är helt mitt beslut, och att veta att jag gör det här bara för min skull. Jag skiter egentligen i vad alla andra tycker - eller ja... Några har gjort misstaget att börja berätta för mig hur duktig jag är och sedan börja rabbla alla nackdelar med rökning, det funkar inte. Då blir jag bara förbannad. Jag vill inte höra hur dåligt det är att röka - det om något kan driva mig tillbaka bara för att jag då vill provocera. Man får mer än gärna peppa mig och säga att jag är duktig om man nu känner för det - men lämna ute alla dina åsikter om rökning och om rökare, de historierna kan du berätta för nån annan. Jag har gjort det här för mig - inte för dig!

Att hitta sig själv

Nästan varje dag tänker jag att jag vill bort, jag vet inte vart och jag vet inte vad jag vill göra.. Men jag vet att just nu så vill jag inte vara i min vardag. Vissa saker i vardagen älskar jag och de är en trygghet som jag klamrar mig fast vid. Men jag har så mycket drömmar och visioner som inte ryms i min vardag.. Saker som jag vill tro jag kan men inte riktigt vågar prova ändå ifall om att... Det är så mycket lättare att hålla fast vid det gamla, det trygga, även när man vet att det kanske inte är det bästa..

Just nu har jag precis passerar 24 timmar rökfri vilket gör mig otroligt mallig och ger mig kanske en liten tro på mig själv. Måste lära mig att bara ta en sak i taget även när man vill allt på en gång.. Jag ska nå mina mål, jag ska finna mig själv i all oreda - men jag tänker inte stressa.. Den här gången får det ta den tid det tar..

19 timmar

Det ser så lite ut... men kan kännas som en mindre evighet. 19 timmar är i alla fall så länge jag varit utan cigaretter den här vändan så är rätt stolt. Även om jag har slutat och börjat om och om igen, så tänker jag inte ge upp.. Nu har jag ju slutat :) Time will tell om det är för alltid eller bara för en period, oavsett vilket så är jag nöjd.
Ska bli skönt att komma hem sen faktiskt och få lite annat att fundera på än tobak.. för det är nästan det enda som snurrar i huvudet på mig nu. Och sen ja.. träning och sömnad snurrar runt lite också...

Undrar om jag ska vara så duktig att jag pallrar mig iväg till gymmet idag? Gudarna vet att jag behöver det... men finns så mycket annat jag skulle behöva göra också. Får väl se vad som prioriterats högst när dagen är slut sen :)

Lövely

Har haft en helt fantastisk helg, eller ja... lördagen iaf, söndagen mådde jag som jag förtjänade :P
Lördagen började med att jag åkte till Falun och träffade min förra kollega Carina... ååå, underbara Carina - vad jag har saknat dig. Mycket snack och ännu mer shopping vart det :) Lyckades på nå vis bränna 3500 kr på bara ett par timmar, men jag är sjukligt nöjd med alla köp :)

På kvällen sen tog jag o Titti en dejt med Morgan innan vi begav oss ut på sportbaren. Där träffade jag ännu mer underbara människor och kvällen var precis i mitt tycke och smak :)

Nu är det iaf måndag igen och jag vet inte om det är så att jag håller på att bli sjuk, eller om det bara är så att vätskebalansen inte har blivit helt återställd än, det återstår att se... Nu är det dags att jobba vidare - blir mycket städ på kontoret idag också då resten av veckan är så fullbokad så jag knappt kommer hinna vara på kontoret.

Kaos var ordet...

Kämpar på med att försöka få lite ordning på mitt kontor.. Det går sådär :/ Bytte kontor i måndags och är iofs lite imponerad över vad jag har lyckats åstadkomma sen dess, men det är så otroligt frustrerande när man inte hittar det man söker. Jag vet ju att vissa papper finns, vet bara inte i vilken av alla högar det ligger. Arbetade på rätt bra med högarna innan lunch - så bra att jag nästan glömde bort att jag skulle äta också... Tur man har kollegor som påminner en :P

Nu är arbetsdagen snart slut och det ser inte så ljust ut att jag ska hinna klart med städandet innan jag ska hem.. vilket innebär att jag får börja nästa vecka med att fortsätta röja undan kaoset..

Well well.. sista rycket nu då :)

Utnyttjad?

Litar inte ett dugg på mina egna tankar o känslor längre.. Det är på nå vis som att huvudet vet vad som är sant, men inte tillåter sig att tro på det...
Igår var en tung kväll med mycket tårar - som jag inte vet var de kom ifrån. Och självklart gjorde jag då som jag alltid gör när jag är nere.. överanalyserar allt som händer runt ikring mig och tror att hela världen konspirerar för att jag ska må dåligt.. Innerst inne så vet jag ju att det inte är så. Egentligen är jag omgiven av massa underbara människor som bryr sig om mig. Jag hoppas bara de vet hur mycket de betyder för mig. Men när tankarna börjat snurra är det svårt att få stop på dem :(
Stackars D fick höra både det ena o det andra igår. Jag anklagade honom för att utnyttja mig - trots att han egentligen inte har gjort någoning alls utan att jag har bett om det. På ett sätt är han helt underbar, men jag litar inte på han. Inte för en sekund... finns alldeles för mycket historia som inte går att sudda ut..

Undrar om alla har sånna här bekymmer som mig? Inte kan det väl vara så att alla jag avundas på har det fantastiska liv som de visar upp utåt? Jag måste tro att de kör samma spel som jag själv gjorde så många år... på med masken, låt ingen se dina tårar... Men nu orkar jag inte det längre.. Mår jag skit så säger jag det. Kanske är obekvämt för en del att höra hur det är, men jag måste börja vara ärlig mot mig själv och andra.. jag orkar inte vara ensam i det här längre och det är faktiskt rätt stor skillnad på nu och då..

Försöker se det positiva i livet. Även om det känns som att det inte är så mycket av den varan i dagsläget.. men ett steg i taget. Ge inte upp. Tappa aldrig tron!

Misstag

Tänk om man kunde lära sig av sina misstag nån gång. Jag menar, jag har egentligen ingenting emot att göra misstag (förrutom just när jag gör dem) men det är så frustrerande när man gör samma sak om och om igen... Varför gör man så?
Den här gången tror jag att jag har jagat bort han igen. Men inte som ni säkert tror genom att få ett sammanbrott och kalla han både det ena och det andra... Den här gången berättade jag vad jag kände. Eller tror att jag känner. Jag vet ju inte...

Allt jag vet är att jag saknar det som var. Jag saknar det samtidigt som jag är livrädd för att få det tillbaka... Jag vill ha det som det är nu, fast lite mer som det var förr.. men jag vet inte varför..

Hoppas innerligt att han inte försvinner bort från mig igen...

På jakt.. eller, typ.. ja?

Nu vill jag flytta igen.. fast ändå inte.. fast jag "måste".. typ i alla fall.. Jag trivs faktiskt riktigt bra här i lägenheten nu äntligen, men den är för liten! HUR har de tänkt sig att man ska klara sig med att bo i en tvåa? Det finns ju ingen plats för någonting... Så nu sitter jag o kollar på hus. Tyvärr så är det så att alla hus jag tycker har tillräckligt många rum är snordyra (jag menar, man vill ju att de ska vara fina också) och sen så känns det lite halvlöjligt att köpa en femrummare när man är ensam. Det värsta är nog ändå att jag inte är helt övertygad om att fem rum skulle räcka :S 

Min tanke med alla rum är lite som följer.

1. Man måste ha vardagsrum

2. sovrum är typiskt bra har jag hört

3. datarum, håller på att bli galen över att det är datorer överallt nu...

4. alltid trevligt med ett gästrum, särskilt när man har familj som kommer långväga för att hälsa på ibland

5. Pysselrum - bara för att det är skoj :P

6. Viktigast av allt är väl nästan en  Walk-in-closet Hur ska jag annars få bra översikt över alla mina kläder? och hur ska jag få plats med allt nytt som jag drömmer om?

Se där ja... 6 rum behöver jag, fem funkar om jag skippar pysselrummet... Men sen då? Det här är vad jag behöver nu när jag är själv. Tänk om jag träffar någon, vart ska han ha sina saker tro? Förrådet kanske? Och förstå den dagen jag får barn... Då är det lika bra att köpa herrgård tror jag..

hmm.. undrar om det finns nån sån i trakterna..?

Jaja, jakten är väl inte så jätteseriös - man ska ju ha råd också :S men drömmar mår man bra av har jag hört :)

Dagens insikter

1. Att träna Wii Active efter två timmars dans och dagen innan ett drygt Zumba pass är typisk o-bra... har ont i precis hela kroppen och imorrn väntar en dag med bara möten vilket innebär att jag kommer vara hyffsat stel i kroppen imorrn kväll.

2. Är "lättlurad" när jag ser bra erbjudanden... helt plötsligt har jag nytecknat mitt medlemskap på gymmet, den här gången med personlig tränare en gång i månaden. Visserligen väldigt bra grej som jag funderat på länge... men förstår ni hur drygt det kommer vara att ha någon som kollar av och tjatar på en att göra saker hela tiden??

3. Dygnet har alldeles för få timmar... efter mina beräkningar skulle jag behöva ungefär 35 timmar per dygn för att hinna med allt jag vill och borde göra..

4. Jag borde verkligen inte vara vaken just nu....

Galenskap

Tror minsann jag har tagot mig vatten över huvudet den här gången... Var på dans igår och skulle lära mig en ny dans. Det är bara två par som ska dansa den och ett par kunde den sen innan, jag ingår i det andra paret. Det visade sig efter en stund att de versioner jag har sett av dansen på uppvisningar var "lite" modifierade... Nu står jag inför det faktum att jag måste styra upp min träning totalt med rygg- och bålstabilitetsträning, samt att jag måste lära mig att hjula. Håll tummarna för att det går vägen, har på mig fram till midsommar att få det snyggt som fan!