Sömnlös..

Det har snart gått en vecka sedan jag skrev mitt ångestfyllda inlägg, sen dess har det mest bara gått uppåt :) Julhelgen gick långt över förväntan och jag kraschade inte en endaste gång - alltså är min hemlighet fortfarande hemlig för familjen... De får veta tids nog ändå...
I måndags for jag hem till underbara Mora igen. Jag trodde nog aldrig egentligen att jag någonsin skulle komma och se den här platsen som ett hem - som MITT hem - på det sätt som jag faktiskt gör. När jag tänker på saken så inser jag att även om jag många gånger önskar mig bort, bort någonstans där jag får börja om mitt liv från början, så vill jag verkligen inte bo någon annanstans än just precis här...

Jag har i alla fall hunnit städa lägenheten ordentligt sen jag kom hem och så har jag varit och investerat i en alldeles egen tvättmaskin som jag fick hemlevererad idag :)
Annars har det inte hänt så mycket sen sist faktiskt.. Jag o Daniel träffas igen och jag har insett att jag väldigt gärna vill ha han tillbaka. Jag har även insett att även om det funkar bra mellan oss nu så är det väldigt osannolikt att vi kommer få någon annan typ av relation till varandra än den som är. Vi är båda två alldeles för rädda för att det ska bli som förrut..

Nåååå... vad mer har hänt? Jo jag har lyckats investera i lite mera kläder och skor trots att jag konstaterat att jag egentligen inte har råd den här månaden eftersom det är försäkringskassan som ska stå för mina pengar - och vi vet ju alla att de inte är de snabbaste i världen.... Men å andra sidan tog jag ett beslut om att sluta röka - igen - för att ha råd att köpa kläder istället. Livet handlar ju om prioriteringar ;)

Nu borde jag egentligen sova, men av någon anledning får jag ingen ro i varken huvud eller kropp trots att jag tagit min "sova-gott-tablett". Kanske beror det på att jag haft så obehagliga drömmar de senaste två nätterna. Jag minns inte så mycket av dom just nu, men jag har vaknat med ett obehag och vart tvungen att kolla av både det ena och andra innan jag kunnat slappna av tillräckligt för att ta tag i dagen..

Nu ska jag i alla fall göra ytterligare ett försök till att sova så jag orkar med morgondagen... Mycket förberedelser kvar inför lördagen :)

En glädjens tid?

Då var jag på plats nere bland galenskaparna som även är min familj. För många är det här en helg av glädje och så har det brukat vara även för mig. Så långt jag kan minnas har jag alltid älskar julen och allt som hör därtill. Jag har alltid haft min favoritdag den första advent då jag med julmusik skrålandes ur högtalarna har släpat fram varenda tomte jag äger och det är många ska ni veta. sen har längtan satt igång inför denna stora helg då hela familjen samlas och äter gott tillsammans..
I år har det vart en annan historia. Inte en enda tomte har tagit sin plats i min lägenhet och inte ens julgardiner finns i min ägo det här året. Visserligen har jag lyssnat på en del julmusik, men det har bara varit då det är den enda musiken som har kunnat lugna mina nerver och skänkt mig någon typ av ro i själen. För mig i år är det här en jul fylld av ångest. Jag känner ingen av den glädjen som vanligtvis brukar infinna sig. Istället började jag nedräkningen för att åka hem redan innan jag kommit hit.
Missförstå mig inte. Jag älskar min familj och visst vill jag umgås med dem. Men jag är inte redo för det här. Hag vill ligga hemma på min soffa, där är jag trygg. Jag vill ligga där och glömma allt som händer utanför. Min största skräck den här helgen är att det ska brista för mig och jag förlorar kontrollen. Ännu är jag inte redo för att min familj får veta vad som händer i mitt huvud. Jag har berättat för de som står mig närmast - och det känns lite tråkigt att det inte innefattar någon av mina familjemedlemmar. Men vad ska man göra när man inte litar på deras reaktioner? Jag hoppas jag klarar morgondagen... Jag hoppas för allt vad jag är värd...

Airfryer

Som jag berättar någon gång tidigare så är jag buzzador. Att vara buzzador innebär att man får chansen att prova nya produkter och sedan återkoppla till tillverkaren/leverantören. Nu senast fick jag chansen att prova Philips Airfryer :)

Airfryern är en fuffilurig mackapär som tillåter en att fritera maten utan att tillsätta olja. Egentligen kan man väl säga att det är lite som en liten varmluftsugn. Den är inte större än att den ryms på diskbänken när den ska användas och resultatet är fantastiskt :) häromdagen hade jag middag med goda vänner och tog med mig Airfryern för att även de skulle få uppleva hur bra resultat man kan uppnå utan massa onödig olja. Needless to say så var även de positivt överraskade över hur bra resultat det blev :)

Jag kommer fortsätta använda min Airfryer flitigt och jag rekomenderar gärna alla jag känner (och er därute också så klart) att investera i en. Ni kommer inte att ångra er :)

Tankar...

Ligger i soffan och funderar lite över mitt liv... Jag har alltid sett mig själv som en optimist som tar livet med en klackspark. Tyvärr är det det som drivit mig dit jag är idag... Just idag mår jag visserligen hyfsat bra, men kaoset finns ändå där - tillsammans med ensamheten.
Efter allt som har varit har jag insett att ensamheten förmodligen är något jag måste lära mig leva med och acceptera. Enda sättet tycks vara att skaffa ett husdjur men hur ska jag hinna det? När man jobbar som jag gör känns det mer som djurplågeri om jag skulle skaffa ett... Vad jag skulle kunna ge för att ha någon (männska som djur) att mysa med i soffan om kvällarna.. Kanske kommer jag bli en sån där "crazy cat lady" när jag blir gammal..? Fast egentligen vill jag nog hellre ha hund än katt.. Men hur skulle det egentligen bli om jag skaffar mig ett husdjur och sen träffar min drömprins? Kanske finns han där ute även fast jag gett upp... Och tänk om han då är pälsdjursallergiker? Hur prioriterar man då?
Drömmen kommer alltid finnas där, men det finns alldeles för många "om" för att jag ska kunna ta ett beslut just nu... Jag får fortsätta ta en dag i taget.. ensam...

Leverens :)

Idag har jag äntligen fått hem mina superfina klänningar från style by Tyra :) köpte en svart och en röd av samma modell (länkar till dem senare) tyvärr var den svarta för liten trotts att det var samma storlek :( men men.. Sånt är livet. Lycka var i alla fall när jag såg hur fint paketet var..


Och sen var de så söta att de lagt ner den här lilla saken


Preciiiiiis vad jag behövde idag efter en tung vecka :) nu är jag lycklig :)

Produktiv dag :)

Idag har jag minsann vart duktig o rensat och sorterat i garderoberna. Helt plötsligt har jag översikt äver alla mina kläder. Dessutom (till min stora lycka) återupptäckte jag massa kläder som jag mer eller mindre glömt bort.  Sanningen är ju den att jag har huuur mycket kläder som helst, men man kan alltid behöva mer ;) haha..

Förrutom att ha donat med garderoberna har jag slagit in alla klappar till helgen och packat väskan - förutom hygiensakerna som jag behöver nu i veckan :) eller ja, egentligen imorrn, för imorrnkväll åker jag ju.... Å sen har jag lagat mat också!!

Är faktiskt riktigt stolt över allt jag lyckats åstadkomma idag och det enda som kvarstår innan dagen är fulländad är att jag ska åka iväg och träna om en dryg timme. Kanske att jag diskar också... eller så gör jag det imorrn... vet inte än :P

shopoholic?

Ok jag erkänner. Det har kanske vart lite mycket shoppande på sista tiden.. Men vad ska jag göra då? Det är inte mitt fel att det finns så mycket snygga kläder just nu. sen kommer det säkert ett helt år då jag inte kan hitta någonting.. man måste ju passa på medan man kan.. eller? ;) haha
Igår beställde jag två klänningar från stylebytyra.se och idag blev jag medlem på en fantastisk sida som heter members.com. Där inne får man massa rabatt på utvalda produkter så då blev det minsann en klänning till.. och en träningstopp.. måste nog röra lite mer på mig om klänningarna ska sitta bra även i framtiden :)

Åååh så jag längtar till leverans.. Jag borde få grejerna i nästa vecka.. Då ska jag lägga upp bilder så ska ni alla få bli jätte avis ;) haha

En dröm bland många...

Jag har alltid drömt om det stora - det som känts ouppnåeligt.
Men idag har jag en annan dröm.

Jag drömmer om att hitta tillbaka till mig själv.
Jag drömmer om att få hålla handen.
Jag drömmer om de små sakerna.
Jag drömmer om det som lockar leenden.
Jag drömmer om att få vara allt som JAG kan vara.

Det är en trevlig dröm. Jag tycker om den.
Det är en dröm jag ska göra till verklighet.
Det är en dröm som är uppnåelig :)

Att äta kakan och ha den kvar...

Jag hatar den där jävla kakan... Jag vill ha den, men jag vill inte ha den.. jag vill äta den men jag vill inte att den ska försvinna bort från mig..

Hur går man i sådanna lägen?

Det känns så bra - för de mesta. Oftast säger han rätt saker. Sen kommer det där med framtiden... Han vet inte vad han vill, men han säger att det börjar luta åt att han vill att det ska bli vi igen. Någonting som borde få mig jätteglad eftersom jag har otroliga problem med att se mig själv med någon annan. Men samtidigt finns rädslan där. Det känns som att risken att det blir söm förrut är enorm. Och helt ärligt så är jag inte helt säker på om jag vill ha han tillbaka - men jag vill inte leva ett liv utan han :S
Lurigt också att vi inte är vänner utanför hemmet.. eller ja, träffas vi på stan kan vi hejja och prata o lite så. Men vi gör inte upp om att umgås "ute bland folk". Han förnekar inte längre för sin familj o vänner att vi umgås - under förutsättningen att de ställer en direkt fråga "är du hos Helene?" Vagare än så så säger han bara att han inte är hemma eller ingenting alls...

Läser jag in för mycket i allt det här? Kan det kanske vara så att han inte vill säga nå för att han också är rädd? Jag vet att han inte heller vill att det ska bli som det var i våras, det var inge bra för någon av oss så som det var då.. Men jag är så rädd att han inte förstår skillnaden mellan att ha ett riktigt förhållande och det vi har nu.. Jag har svårt att tro att han någongång kommer sätta mig och mina önskningar framför han själv, någonting som man faktiskt måste göra nån gång ibland i ett förhållande...

Innerst inne vet jag att jag inte kan få svar på mina frågor på annat sätt än att vänta ut tiden och se vart livet tar mig. Men tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ha svar helst igår... Egentligen tror jag att allt bottnar i rädsla från både honom och mig, jag litar inte på honom... Men jag vill.. jag vill så otroligt gärna... Han är en fantastisk människa - han glömmer bara bort att han ska visa det för omvärlden ibland...

Hur gick det där?

Det är inte lätt att vara sjukskriven när man är överarbetad..  Bara för att man tar bort själva arbetet från vardagen så finns det ju massa saker som måste göras ändå. Idag har jag fixat bilen och tränat..
Det kanske inte låter så mycket för er vanliga dödliga, men jag känner mig helt slut. Imorrn har jag Klippning och träning på schemat... och inte alls så mycket annat faktiskt :D

En sån helg :)

Igår var trion Maria, Anna och jag ut och gjorde dansgolvet osäkert på Ljungbergs... Jäklar vad kul vi hade :) Idag är både fötter och huvud mos och dansen var inte riktigt lika kul som den brukar vara :P
Idag är det i alla fall första advent och jag har inte haft nå stämning alls för jul eller nånting, och inte blev det bättre av att man vaknade upp till ett regnkaos. Men sen på eftermiddagen kom årets första snö som nu ligger som ett fint vitt täcke över marken.. Tyvärr väntar vi plusgrader så den blir inte så långvarig, men lite känsla hann jag få.. Dessutom har jag suttit och myst i soffan med lite glögg nu på kvällen :)

Glömma

Jag glömmer mer och mer av det som händer ikring mig... Kan ha glömt bort ett samtal som ägt rum bara en timma innan - och då menar jag inte att jag glömt vad vi pratade om, jag har glömt att samtalet ens har ägt rum...

Det är läskigt att glömma... Även om man vill glömma en del så finns det mycket jag vill och måste minnas. Vad mer är på väg bort? Vad har jag glömt men som ingen har påmint mig om än?

To fast...

Tankarna snurrar men inget ovanligt med det.. Sover dåligt men känner mig ändå nöjd med livet. Vågar inte klaga, minns hur det var för ett par veckor sen bara...
Alla i min omgivning säger att jag pratar för fort. Orden sprutar ut och jag byter samtalsämnen stup i kvarten.. Ingen hänger med utom jag :/ Jessica tror att jag är inne i en hypomani.. Hon om någon känner tecknena, men jag vill inte att det ska vara så... För jag mår bra.. Eller? Det går lite fort bara...

Vilken skillnad...

En vecka utan cigaretter... Så länge har jag faktiskt klarat mig den här gången, och det känns inte ens som en uppoffring :) Däremot märkte jag idag vilken skillnad det är på konditionen redan efter en vecka.. Hejja vad jag kunde ta i på Zumban och roligt hade jag. Nu är det bara till att vänta på att muskelstyrkan kommer ikapp den också så ska det nog bli ordning på den här 08an också ;)

Första passet - check!

Nu har jag haft dejt med Kia och inser att om man bortser från det faktum att jag mest troligt kommer dö lite det kommande året, så kommer jag också få en rätt skyst kropp, förutsatt att jag gör allt jag blivit ålagd att göra nu då självklart :P
Vi började med att göra en BIA mätning som visade att även om jag hade lite lite för mycket fett på kroppen så hade jag på tok för lite muskler.. Tror det var ett underskott på nästan 10 kg i muskler(!) och den stora skurken i min vikt var vätska.. Och tro det eller ej, men det överskottet beror tydligen på att jag dricker för lite vatten om dagarna.. Who would have guessed?
Sen la hon upp ett träningsprogram åt mig som jah idag bara "kände på" jag gjorde alltså inte alla tre set, utan vi gick mest igenom hur övningarna ska göras och vilket motstånd som är lämpligt.. och jag är död!!

Nu dags för ett Zumba pass så jag får känna mig lite "hemma" i träningen igen :P imorrn blir det premiär för att faktiskt fullgöra gymprogramet...

Bonnie Tyler...

Så mycket visdom det finns i hennes texter..

Nytt på G!

Bara för att jag ska få ytterligare lite mer att hålla reda på så har jag nu skapat ytterligare en blogg. Denna blogg finns på

http://www.en08imora.myshowroom.se/

och den är tänkt att bara rikta sig mot min träning som jag förhoppningsvis ska komma igång med. Alltså, vill ni veta vad som händer i mitt annars kaosartade liv får ni hålla er kvar och läsa här ;)

Lycklig...

Just idag är det en superbra dag... Vaknade upp bredvid den underbara och hade nästan en heldag med bara massa mys. Pratade en hel del om vart vi är nu och vart det är på väg - men inte blev vi just nå klokare för det. Vissa saker sårade, men jag kämpar på för att ta det för vad det är och inte läsa in för mycket i det.
Egentligen är det inte nå konstigt... Jag förstår varför och jag vet egentligen inte om jag skulle vilja ha det på nå annat sätt. Jag vet bara att jag mår bra nu. Jag vet att han får mig att le och jag vet att jag inte tänker göra om samma misstag två gånger, oavsett om det är med honom eller om jag hittar nån annan... Kanske är han bara en trygghet? Spelar det nån roll så länge vi båda mår bra av det? Äsch.. som sagt - en dag i taget så blir det bra sen :)

Har haft dans nu på kvällen också och det gick SUPER bra det med :) Jag älskar verkligen de här stunderna när jag får åka iväg och bara vara jag på dansgolvet. Det är där jag hör hemma. Tråkigt att det bara är ett tillfälle kvar nu innan det är uppehåll för jul o allt sånt.. Jag hoppas lite på att jag lyckas "hålla ihop" även utan den fristaden. Men å andra sidan kommer jag vara tvungen att fokusera mer på gymträningen framöver så det kanske är bra att jag får även den här tiden? :D

Nu ska jag iaf äta en till rostmacka innan jag ska krascha ner på kudden och ladda för en ny arbetsvecka :)

Att vara ärlig...

Tydligen så är det svårt.. Jag frågar Si och får till svar Så.. sen ser man på fb att andra frågar samma sak men får heeelt andra svar... Hur tänker du då? Du vet ju att jag ser... Det värsta i det här är att jag inte ens är ärlig mot mig själv eftersom jag fortsätter gå tillbaka i gamla fotspår.. Men jag går inte hur långt som helst.. inte ens för dig..

Jobba jobba jobba....!

Fullt upp som ni ser...men jag är glad ändå :)

Fredag... idag igen...

Tycker att det nyss var fredag och jag vet inte hur världen har tänkt att jag ska hinna med mitt jobb om tiden ska fortsätta gå så här fort..

Men lika glad för det är jag. Ikväll väntar jobb bakom BJ bordet på Wasa, förhoppningsvis finns det nå vänliga själar där ute som vill bli av med sina pengar så jag får jobba lite ;) haha

Bara för min skull

Nu är jag inne på fjärde dygnet utan cigaretter och den värsta abstinensen har lagt sig. Nu är det mer vanan som sitter i att man kommer på när man har lite att göra, eller när man precis har ätit att man kanske borde gå ut o röka. Men det är inget egentligt sug... Får väl se om jag överlever helgen lika bra också eller om det kommer bli massa frestningar då :P

Jag har i alla fall kommit fram till att det här faktikst är första gången som jag slutar röka för min skull. Första gången var det för att T ville det, andra gången ville Johan att jag skulle sluta och senast var det Daniel som önskade det. Duktig flicka som man är - noga med att vara till lags så slutade jag varje gång, men så snart det sket sig gick jag tillbaka till tryggheten som fanns där i tobaken. Men den här gången är det ingen som bett mig, jag har inte lovat nån, jag berättade inte ens för någon innan jag kände mig säker på att det faktiskt skulle gå bra.
Det känns otroligt bra att det faktiskt är helt mitt beslut, och att veta att jag gör det här bara för min skull. Jag skiter egentligen i vad alla andra tycker - eller ja... Några har gjort misstaget att börja berätta för mig hur duktig jag är och sedan börja rabbla alla nackdelar med rökning, det funkar inte. Då blir jag bara förbannad. Jag vill inte höra hur dåligt det är att röka - det om något kan driva mig tillbaka bara för att jag då vill provocera. Man får mer än gärna peppa mig och säga att jag är duktig om man nu känner för det - men lämna ute alla dina åsikter om rökning och om rökare, de historierna kan du berätta för nån annan. Jag har gjort det här för mig - inte för dig!

Att hitta sig själv

Nästan varje dag tänker jag att jag vill bort, jag vet inte vart och jag vet inte vad jag vill göra.. Men jag vet att just nu så vill jag inte vara i min vardag. Vissa saker i vardagen älskar jag och de är en trygghet som jag klamrar mig fast vid. Men jag har så mycket drömmar och visioner som inte ryms i min vardag.. Saker som jag vill tro jag kan men inte riktigt vågar prova ändå ifall om att... Det är så mycket lättare att hålla fast vid det gamla, det trygga, även när man vet att det kanske inte är det bästa..

Just nu har jag precis passerar 24 timmar rökfri vilket gör mig otroligt mallig och ger mig kanske en liten tro på mig själv. Måste lära mig att bara ta en sak i taget även när man vill allt på en gång.. Jag ska nå mina mål, jag ska finna mig själv i all oreda - men jag tänker inte stressa.. Den här gången får det ta den tid det tar..

19 timmar

Det ser så lite ut... men kan kännas som en mindre evighet. 19 timmar är i alla fall så länge jag varit utan cigaretter den här vändan så är rätt stolt. Även om jag har slutat och börjat om och om igen, så tänker jag inte ge upp.. Nu har jag ju slutat :) Time will tell om det är för alltid eller bara för en period, oavsett vilket så är jag nöjd.
Ska bli skönt att komma hem sen faktiskt och få lite annat att fundera på än tobak.. för det är nästan det enda som snurrar i huvudet på mig nu. Och sen ja.. träning och sömnad snurrar runt lite också...

Undrar om jag ska vara så duktig att jag pallrar mig iväg till gymmet idag? Gudarna vet att jag behöver det... men finns så mycket annat jag skulle behöva göra också. Får väl se vad som prioriterats högst när dagen är slut sen :)

Lövely

Har haft en helt fantastisk helg, eller ja... lördagen iaf, söndagen mådde jag som jag förtjänade :P
Lördagen började med att jag åkte till Falun och träffade min förra kollega Carina... ååå, underbara Carina - vad jag har saknat dig. Mycket snack och ännu mer shopping vart det :) Lyckades på nå vis bränna 3500 kr på bara ett par timmar, men jag är sjukligt nöjd med alla köp :)

På kvällen sen tog jag o Titti en dejt med Morgan innan vi begav oss ut på sportbaren. Där träffade jag ännu mer underbara människor och kvällen var precis i mitt tycke och smak :)

Nu är det iaf måndag igen och jag vet inte om det är så att jag håller på att bli sjuk, eller om det bara är så att vätskebalansen inte har blivit helt återställd än, det återstår att se... Nu är det dags att jobba vidare - blir mycket städ på kontoret idag också då resten av veckan är så fullbokad så jag knappt kommer hinna vara på kontoret.

Kaos var ordet...

Kämpar på med att försöka få lite ordning på mitt kontor.. Det går sådär :/ Bytte kontor i måndags och är iofs lite imponerad över vad jag har lyckats åstadkomma sen dess, men det är så otroligt frustrerande när man inte hittar det man söker. Jag vet ju att vissa papper finns, vet bara inte i vilken av alla högar det ligger. Arbetade på rätt bra med högarna innan lunch - så bra att jag nästan glömde bort att jag skulle äta också... Tur man har kollegor som påminner en :P

Nu är arbetsdagen snart slut och det ser inte så ljust ut att jag ska hinna klart med städandet innan jag ska hem.. vilket innebär att jag får börja nästa vecka med att fortsätta röja undan kaoset..

Well well.. sista rycket nu då :)

Utnyttjad?

Litar inte ett dugg på mina egna tankar o känslor längre.. Det är på nå vis som att huvudet vet vad som är sant, men inte tillåter sig att tro på det...
Igår var en tung kväll med mycket tårar - som jag inte vet var de kom ifrån. Och självklart gjorde jag då som jag alltid gör när jag är nere.. överanalyserar allt som händer runt ikring mig och tror att hela världen konspirerar för att jag ska må dåligt.. Innerst inne så vet jag ju att det inte är så. Egentligen är jag omgiven av massa underbara människor som bryr sig om mig. Jag hoppas bara de vet hur mycket de betyder för mig. Men när tankarna börjat snurra är det svårt att få stop på dem :(
Stackars D fick höra både det ena o det andra igår. Jag anklagade honom för att utnyttja mig - trots att han egentligen inte har gjort någoning alls utan att jag har bett om det. På ett sätt är han helt underbar, men jag litar inte på han. Inte för en sekund... finns alldeles för mycket historia som inte går att sudda ut..

Undrar om alla har sånna här bekymmer som mig? Inte kan det väl vara så att alla jag avundas på har det fantastiska liv som de visar upp utåt? Jag måste tro att de kör samma spel som jag själv gjorde så många år... på med masken, låt ingen se dina tårar... Men nu orkar jag inte det längre.. Mår jag skit så säger jag det. Kanske är obekvämt för en del att höra hur det är, men jag måste börja vara ärlig mot mig själv och andra.. jag orkar inte vara ensam i det här längre och det är faktiskt rätt stor skillnad på nu och då..

Försöker se det positiva i livet. Även om det känns som att det inte är så mycket av den varan i dagsläget.. men ett steg i taget. Ge inte upp. Tappa aldrig tron!

Misstag

Tänk om man kunde lära sig av sina misstag nån gång. Jag menar, jag har egentligen ingenting emot att göra misstag (förrutom just när jag gör dem) men det är så frustrerande när man gör samma sak om och om igen... Varför gör man så?
Den här gången tror jag att jag har jagat bort han igen. Men inte som ni säkert tror genom att få ett sammanbrott och kalla han både det ena och det andra... Den här gången berättade jag vad jag kände. Eller tror att jag känner. Jag vet ju inte...

Allt jag vet är att jag saknar det som var. Jag saknar det samtidigt som jag är livrädd för att få det tillbaka... Jag vill ha det som det är nu, fast lite mer som det var förr.. men jag vet inte varför..

Hoppas innerligt att han inte försvinner bort från mig igen...

På jakt.. eller, typ.. ja?

Nu vill jag flytta igen.. fast ändå inte.. fast jag "måste".. typ i alla fall.. Jag trivs faktiskt riktigt bra här i lägenheten nu äntligen, men den är för liten! HUR har de tänkt sig att man ska klara sig med att bo i en tvåa? Det finns ju ingen plats för någonting... Så nu sitter jag o kollar på hus. Tyvärr så är det så att alla hus jag tycker har tillräckligt många rum är snordyra (jag menar, man vill ju att de ska vara fina också) och sen så känns det lite halvlöjligt att köpa en femrummare när man är ensam. Det värsta är nog ändå att jag inte är helt övertygad om att fem rum skulle räcka :S 

Min tanke med alla rum är lite som följer.

1. Man måste ha vardagsrum

2. sovrum är typiskt bra har jag hört

3. datarum, håller på att bli galen över att det är datorer överallt nu...

4. alltid trevligt med ett gästrum, särskilt när man har familj som kommer långväga för att hälsa på ibland

5. Pysselrum - bara för att det är skoj :P

6. Viktigast av allt är väl nästan en  Walk-in-closet Hur ska jag annars få bra översikt över alla mina kläder? och hur ska jag få plats med allt nytt som jag drömmer om?

Se där ja... 6 rum behöver jag, fem funkar om jag skippar pysselrummet... Men sen då? Det här är vad jag behöver nu när jag är själv. Tänk om jag träffar någon, vart ska han ha sina saker tro? Förrådet kanske? Och förstå den dagen jag får barn... Då är det lika bra att köpa herrgård tror jag..

hmm.. undrar om det finns nån sån i trakterna..?

Jaja, jakten är väl inte så jätteseriös - man ska ju ha råd också :S men drömmar mår man bra av har jag hört :)

Dagens insikter

1. Att träna Wii Active efter två timmars dans och dagen innan ett drygt Zumba pass är typisk o-bra... har ont i precis hela kroppen och imorrn väntar en dag med bara möten vilket innebär att jag kommer vara hyffsat stel i kroppen imorrn kväll.

2. Är "lättlurad" när jag ser bra erbjudanden... helt plötsligt har jag nytecknat mitt medlemskap på gymmet, den här gången med personlig tränare en gång i månaden. Visserligen väldigt bra grej som jag funderat på länge... men förstår ni hur drygt det kommer vara att ha någon som kollar av och tjatar på en att göra saker hela tiden??

3. Dygnet har alldeles för få timmar... efter mina beräkningar skulle jag behöva ungefär 35 timmar per dygn för att hinna med allt jag vill och borde göra..

4. Jag borde verkligen inte vara vaken just nu....

Galenskap

Tror minsann jag har tagot mig vatten över huvudet den här gången... Var på dans igår och skulle lära mig en ny dans. Det är bara två par som ska dansa den och ett par kunde den sen innan, jag ingår i det andra paret. Det visade sig efter en stund att de versioner jag har sett av dansen på uppvisningar var "lite" modifierade... Nu står jag inför det faktum att jag måste styra upp min träning totalt med rygg- och bålstabilitetsträning, samt att jag måste lära mig att hjula. Håll tummarna för att det går vägen, har på mig fram till midsommar att få det snyggt som fan!

Landat

Tillbaka på jobbet och allt börjar kännas som vanligt. Är sjukt trött idag eftersom huvudet gick på högvarv inatt så det tog lite tid att somna, men så kan det vara ibland.
Är så sjukt nöjd över att känna mig som människa igen och jag hoppas att jag slipper fler kraschlandningar i framtiden.
Tror dessutom att jag har listat ut vad och ur jag känner, men jag vågar inte riktigt sätta ord på det än. Men jag tror att det kommer bli bra. Idag har jag hopp om framtiden igen :)

Störtdykte så jag skulle kunna resa mig

Oj oj.. Torsdag var en av de absolut värsta dagarna på länge. Fick en riktig härdsmälta och det slutade inte direkt bättre än det började. Men nu har jag iaf fått löfte om tätare samtalskontakter så det kändes bra. Fredagen var lite sissådär, varken bra eller dålig. Sen kom lördagen. Shit alltså. Var väl lite seg fram till två tiden och mådde inte alls som jag tyckte jag förtjänade men sen blev jag typ speedad. Fick hur mycket energi som helst och gick runt här hemma i någon sorts glädjerus :) Sen på kvällen fick jag sällskap av den underbaraste och vi har legat o myst större delen av idag :) Glädjeruset har lagt sig lite, känns som att jag har landat lite nu och är som "normalt" folk brukar vara och jag hoppas verkligen att det håller i sig länge den här gången :) (av någon anledning tycker Daniel att jag är roligare att träffa när jag inte mår skit, och jag mår bättre när jag träffar han, såååå kan väl vara värt att kämpa för att hålla kvar känslan) Sen vet man ju aldrig hur det går i slutändan. Men just nu känns det bra. Det är det som räknas.

Är fortfarande förvirrad över mina känslor, men jag ska försöka ta en dag i taget och hoppas på att det reder ut sig så småning om :)
Ikväll väntar dans och innan dess tänkte jag faktiskt försöka sy lite på dräkten.. alltså har jag inte tid att sitta här nå mer just nu ;) - Over and out :P

Förvirring

Började lagom få koll på tillvaron innan han dök upp igen. Jag vet inte vad han vill och inte heller har jag koll på mina egna känslor i frågan. Jag vet vad han säger, men vågar jag lita på att det är sant? Så mycket annat har dykt upp längs vägen och jag vet inte vad mitt sinne klarar av utan att jag kraschar igen... Men vad är det man brukar säga? Friskt vågat hälften vunnet... men tänk om det blir en förlust? Mycket är det som snurrar i huvudet på mig just nu...

I need it!

Hur svårt ska det vara att hitta en kalender som börjar gälla typ nu.. eller typ snart iaf? Jag behöver verkligen en ny. Lite terapi är det att få organisera om livet lite :) blir att åka förbi Maxi på väg hem o kolla om de har nån....

ordning o reda...

saknar.. saknar massor att ha koll på tillvaron.. De som känner mig vet att jag brukar vara helt galen med listor och planerande och alla möjliga konstigheter.. men på sista tiden har det inte vart just nå.. Har inte orkat. Känner hur livet rasar lite när jag inte har koll.. Längtar tillbaka till mitt jag som kan..

Alvarligt fel!

På riktigt nu, va fan! Efter en helt fantastisk helg i gbg med mina underbaraste kommer jag hem och får en ny härdsmälta.. Självklart börjar jag härja med den stackars D igen vilket bara resulterar i att jag mår ännu sämre. Jag fattar verkligen inte vad det är för fel på mig. Just nu är vi visserligen "sams" igen.. Så det kändes bra när jag gick o la mig igår. Sen kom ångesten. Nu har jag en stor klump i magen som jag inte vet riktigt vad den beror på..
Jag menar nu måste det väl ändå vara nog. Jag vet ju att jag mår så sjukt mycket bättre när jag inte har nå alls med han att göra. Men ändå vill jag på nå jävla vänster ha han som vän?? I don't get it! Nu ska jag försöka ligga lågt ett tag. Kanske inte ha just nå mycket kontakt med han, men utan att göra som jag gjort alla gånger tidigare, alltså säga till han att han kan dra åt helvete. Han måste ju tycka att jag är helt rubbad, med all rätt förmodligen.. Men vi kämpar på.. och med vi menar jag självklart jag.. låter mycket bättre när man pratar om sig själv i plural.. Även det ett friskhetstecken??

Fredag...

Sitter på jobbet och ser på marknaden utanför fönstret.. Blir inge gå runt där för mig den här gången, väntar nu på att klockan ska gå så min personal kommer. Ska avsluta arbetsveckan med ett medarbetarsamtal och sen... SEN då åker jag till Göteborg!!! Ska bli sjukligt roligt med en helg med JennA. Dessutom lever jag på hoppet att "denna där" är frisk så jag får träffa han :P Åååååå... 7 timmar i bil sen.. hur ska jag överleva? Vill ju vara där nuuuuu!

Moget..

Igår när jag tränat klart gjorde jag som jag alltid gör när jag kommer ut från gymmet - ställde mig och rökte. Stod och pratade med Anna (instruktören) en stund och upptäckte att Daniels (exets) bil stod på parkeringen. Jag har inte pratat med han på evigheter och funderade en halv sekund på om jag skulle gå in igen med Anna talade mig tillrätta - varför ska jag prata med han?
Annas bil var parkerad brevid Daniels och när hon åker stannar hon till framför mig och berättar att han sitter kvar i bilen. Full i jävulskap blev jag och rökte en extra cigg för att se om han "vågade" gå förbi. Det gjorde han inte. Efter att jag rökt upp gick jag till min bil som stod på andra parkeringen och ser när jag åker att det gör han också - åt heeeeelt fel håll om han nu skulle hem. Detta för mig var fantastiskt skrattretande. Är han inte äldre än så? Jag menar, vill han inte prata är det väl bara gå förbi? Att han sen dessutom har sagt att han inte skulle ha några som helst problem med att träffa mig typ på gymmet var pricken över i:et.
Vad är det egentligen för j*vla barnrumpa jag vart i lag med? I går somnade jag i alla fall med ett leende på läpparna, sjukt nöjd över att han inte längre är en del av mitt liv :)

Nu tar det fart

Idag har varit en otroligt oeffektiv dag gällande lägenheten. Men idag började dansen igen och det var så fruktansvärt roligt!! Fick lite adrenalinkick av det hela så funderar faktiskt på om jag ska åka till gymmet och arbeta lite mer med kroppen innan jag slappar till mig alldeles.. :P Vi får väl se hur det går med det ;)

Produktiv(?)

Lite har jag fått gjort ändå.. inte så mycket som jag tänkt, men man kan inte få allt.
Igår åkte jag på att göra comeback i Casinot då alla fått för sig att bli sjuka. Det var riktigt roligt att sitta bakom bordet igen, även om jag kände att jag tappat massa tempo... funderar på om jag ska återuppta den verksamheten i mitt liv. I alla fall lite tänker jag. Alltid fint med några extra kronor i kassan som man kan spendera på nå skoj sen :)
Eftersom jag jobbade inatt då så har jag varit hyffsat sliten och de flesta av mina planer för lördagen fick stå tillbaka för allmänt slappande på soffan istället. Men på kvällskvisten fick jag en kort släng av energi så jag har faktiskt plockat lite, betalat räkningar och gjort budgetar för både 2012 och 2013. Det gäller att ha framförhållning :P Tyvärr insåg jag när jag gjorde budgetarna att jag kanske måste bli lite mer ekonomisk och inte vara så duktig på att spendera.. Men vad ska man göra?? Det är ju så kul att shoppa!! Den här månaden blir dessutom extra dyr eftersom jag fick för mig att jag skulle till Göteborg nästa helg. Hoppet är att jag äntligen ska få träffa min göteborgare, men jag har inte fått tag på han än så vet inte om han är hemma. Annars blir det nog ett fullspeckat schema ändå med JennA då vi ska shoppa, gå och se Magnus Betnér, gå på hemmafest och sen ut och göra stan osäker ;)

Jag önskar många gånger att jag var någon annan, men idag önskar jag mer att jag var någon annanstans. Det är nog mer Mora jag börjar ledsna på än mig själv. Frågan är bara vart jag ska ta vägen. Saknar mina vänner från LTU massor, men de har ju spritt ut sig kors och tvärs över landet så oavsett vart jag tar vägen kan jag inte få tillbaka studentlivet. Lika bra att inse att jag behöver växa upp kanske?

Jaja.. imorgon ska jag göra ett nytt försök med att ta tag i lägenheten (måste handla också) eftersom älskade systeryster ringde och berättade att de kommer upp om två veckor istället för om fyra som det var tänkt PANIK!! hehe, ska bli så roligt att de kommer hit, men man vill ju visa upp sin bästa sida och då gäller det att städa och göra iordning. Någon gång ska jag bli så stor/vuxen att jag lär mig hur man plockar undan allt eftersom istället för att vänta in att det blir kaos... men det blir först någon gång :P

släpp sargen!

Igårkväll tog jag ett för mig stort beslut. Efter flera månader med att ha försökt nå fram gav jag tillslut upp. Även om jag kanske skulle vilja är det inte värt vad det blivit. Jag har nu raderat alla möjligheter att ta kontakt - telefonnummer och facebook... gone! Barnsligt och löjligt kanske en del tänker, men jag känner mig själv. Kan jag så gör jag. Och nu kan jag inte längre. Vissa stunder ångrar jag mig lite, men i det stora hela vet jag med mig att det är en vinst.
Dags för mig att släppa sargen och komma  in i matchen igen!

Pain is the best medication

En dag som började bra blev snabbt sämre... I ett försök att råda bot på det sätter jag sikte på gymmet och ska plåga mig själv med två riktiga mördarpass.. Kroppen kommer förmodligen inte må tipptop imorrn av det, men förhoppningsvis läker det själen lite...

Time for change...

Har sagt det så många gånger förr och det skiter sig alltid. Men just idag känns det som jag har kommit ett steg längre. Idag känns det som att jag kan säga det för att jag verkligen verkligen vill, och inte för att jag borde vilja. I slutändan vet man aldrig hur det går, det kanske skiter sig igen. MEN(!) om man inte försöker, om man inte satsar allt man har, då får man aldrig veta.

Imorgon går jag all in.

Lite glädje :)

Igår var jag ut i skogen med Johan och letade svamp.. resultatet blev inte en endaste ätbar :S men det var roligt att komma ut lite.
Kvällen hade jag tänkt tillbringa själv, men Sussie och Zorina tyckte att jag gjorde bättre i att sällskapa dem på tjejkväll, och OJ vad rätt de hade. Igår var en av de roligaste kvällarna på länge och jag fick ett par nya bekantskaper som jag är väldigt glad över. Det finns otroligt många underbara människor här i världen och det känns så bra att jag äntligen är redo att lägga märke till dem :)

Tack för att ni finns! :D

Faller isär...

Svårare än man kan tro det där med att hålla ihop. Det tar på krafterna att möta världen med ett leende varje dag, därför tillbringar jag mindre och mindre tid där ute. Trivs hemma på min soffa, där kan jag vara mig själv. Det är ingen som dömer eller ifrågasätter om jag är deppig där.
Snart är det dags att ta helg och den här helgen kommer gå i promillens tecken har jag tänkt.. men vi får väl se hur det slutar. Ska gräva fram nån bra film till kvällen iaf, för ut och träffa folk - det tänker jag minsann inte!

En önskan

Ibland önskar jag att jag var nån annan. Drömmer mig bort till ett liv långt bort från Mora, långt bort från Sverige. Egentligen finns det inte så mycket att klaga på, men ändå... Just nu känner jag mig allmänt less på livet som det är nu. Är det här allt det kommer vara? Jag längtar tillbaka till det som varit, jag drömmer om det som kanske blir.. Jag önskar...

magkatarr

Allt som händer runt-i-kring börjar vara för mycket, och nu säger även kroppen ifrån :/ Vet inte riktigt vad jag ska göra så jag försöker arbeta på att ha tålamod.. Jag kommer inte få det jag vill ha, men förhoppningsvis så blir kroppen mer samarbetsvillig om ett tag...

Färdigbråkat!

Jag har bestämt mig nu för att inte bråka på han mer. Nu har vi ju som sagt våran deal, och förhoppningsvis ska vi kunna hålla sams.. Men även om det inte går, så har jag kommit fram till att jag är så less på att bråka.. Det är faktiskt mycket lättare att bara rycka på axlarna :)

Just idag är jag lite trött i axlarna dock.. Tränade igår för första gången sen 28 maj (!) och kroppen tyckte nog det var lite obehagligt till en början :P Men i övrigt mår jag topp och har bestämt mig för att satsa stenhårt på träning nu istället för på alla problem :)

IKEA-resan låter vänta på sig också.. Hade velat åka i helgen, men utan chaufför så går det inte.. Istället blir det på torsdag (då jag har semester) nya katalogen kommer nämligen då och som IKEA-Family medlem blir man bjuden på frukost :) Tror att jag kör latmansvarianten och kollar på alla mina dröm-möbler då och beställer hemkörning. Kostar lite mer, blir lite struligare (eftersom jag har ett jobb att vara på på dagarna) men det får bli så ändå.. :)

Nya tag.. (igen)

Efter mycket grubblande, en del hårda ord, fler snälla ord... Goda råd från mina fantastiska vänner (Lisa o Mickis) så tror jag faktiskt att jag kan ta tag i livet igen :) Jag och Daniel har gjort en liten deal med varandra, så förhoppningsvis ska vi inte behöva bli osams igen. När jag vaknade upp idag kändes det faktiskt som att vakna upp till ett "nytt liv". Jag känner mig gladare, lättare (inte fysiskt dock :/ ) och allmänt på topp.
Tror att jag har bestämt mig för att bo kvar i Mora. I alla fall ett tag. Tillräckligt länge för att det faktiskt är värt att ta tag i lägenheten och bringa lite ordning. Så nu planerar jag en IKEA resa. Behöver bara ragga upp ett släp och någon som kan köra med släp.. men det löser sig :)

Uff...

This is me today.. Hyffsat trött o sliten...


Livet fortfarande på botten, men hoppas att det ordnar upp sig snart...

Så mycket..

...jag vill göra, så mycket jag vill säga. Allt börjar samla sig i magen och jag går runt med ständig magknip. Vågar inte, rädd att förlora det som finns. Friskt vågat hälften vunnet finn ett uttryck som säger. Men tänk om. Tänk om man inte vinner. Orkar man kraschar igen. Och kommer det bli en krasch? Det är jobbigt att inte veta. Jag vill ha svar, men är rädd för att fråga. Försöker leva här och nu, men jag är för van att planera 15 steg fram.

Beslutet!

Nu har jag bestämt mig. Jag måste verkligen släppa och gå vidare. Och det kommer gå bra! Det känns rätt, det känns som att jag är redo nu. Jag vill ha han i mitt liv, men bara som vän. Jag kommer hitta någon ny så småning om. Men inte nu, inte än. Även om jag är redo att släppa det som har varit är jag långt ifrån redo att kasta mig in i något nytt...

det ljusnar...

Träffade han igår... innan känndes det skit, den första timmen som vi pratade inte ett dugg bättre... men sen... timme 2 pratade vi inte om det som har varit utan mer som "vanligt folk" pratar när de träffas. Det kändes faktiskt riktigt bra. Så när jag gick o la mig igår (alldeles för sent) somnade jag för första gången med ett leende på läpparna. Det kanske kan bli nå av livet ändå. Det kanske inte är lika hopplöst som jag trott den senaste tiden. Sen vaknade jag upp med kramper from hell.. men det är en annan historia... lite smärtstillande så går livet vidare även idag :)

Hat..

Jag hatar att han sårar mig, hag hatar att jag går på det han säger. Jag hatar att inte känna igen mig själv. Jag hatar att jag älskar.

Nervös!

Kanske idag, kanske imorgon.. Så vart det sagt. Så mycket jag vill säga, men vet inte vart jag ska börja. Kommer kännas jättekonstigt att träffa han igen. Men jag måste få prata med honom. Tror inte han vill träffas egentligen, men han har gått med på det. Trodde aldrig han skulle göra den sista saken för mig, men nu är det snart dags. Och jag vet inte vad jag ska säga. Konstigt egentligen. Så mycket som finns inom mig som jag bara vill få ur... men nu är det så mycket nerver att jag knappt vet nå alls..

Life's a B*tch

Länge sen jag skrev... skyller på semester och ett allmänt kaosartat liv...

Efter mitt senaste inlägg började det faktiskt kännas bättre. Fortsatte min roadtrip och hade sjukligt roligt med underbara Lisa och Jenny (och självklart också deras respektive och galna vänner :P) Det blev en hel del alkohol under veckan och Lisa fick äran att ha lite lucköppning med mig på onsdagen.. men det var det värt! Jäklar vad kul det var! Måste försöka åka och hälsa på snart igen. Det är ohållbart med 1½-2 år mellan gångerna.

Tyvärr var jag tvungen att återvända hem så småningom, och med Mora kom minnena. En del bra och en del betydligt mindre bra. Förstår inte varför jag har så svårt att bara släppa taget. Det känns som jag kraschlandar gång på gång och än har jag inte blivit härdad mot smällarna. Egentligen vill jag bara fly! Var tom och kollade lägenhet i Falun, det var nära jag tog den, men nekade i sista sekund. Jag är inte redo att lämna än. Även om det är det jag behöver. Måste försöka gå vidare. Men det är svårt. Kanske kommer fly ändå. Den som lever får se.

vill inte mer

nu är jag redigt less.. vill inte vara med längre. Det blir bara svårare och svårare att hitta naturliga glädjeämnen i livet. Jag trodde min roadtrip skulle vara bra, men redan nu, efter en dag, vill jag bara avbryta, åka hem och dra täcket över huvudet. Helst efter en jäkla massa vin... Att sitta och låtsas som allt är som det ska är inte riktigt min grej. Inte blir det nå bättre av att ingen verkar förstå nå.. ingen kan sätta sig in i hur det känns och det känns riktigt jävla skit rent ut sagt! jag måste bort! till nå nytt! vill inte vara med, vill inte vara kvar... jag trodde jag var på väg upp men det känns som jag har störtdykt igen och det tycks oändligt långt borta till att det är som det borde vara...

en klump i magen

Blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte släppa, varför kan jag inte gå vidare? Jag vill inte ha han tillbaka, men ändå så får jag en klump i magen varje gång jag ser att han är med sin "barndomskompis". Vilken för övrigt är typ varje dag. Han har kvar mina däck och har flera gånger sagt att han ska komma och lämna dem. Men sen har han inte tid. Alla möjliga ursäkter får jag, men sanningen kommer fram när han lägger upp bilder på sin "kompis" på facebook. Varför kan han inte bara vara ärlig? Snart får han behålla de där jävla däcken bara det betyder att jag inte behöver ha någon som helst kontakt med han igen. Det är som att han har en hållhake på mig så länge han har nå som är mitt... Kanske är jag som är löjlig, men vafan... Kan man inte visa tillräckligt med respekt och i alla fall vara ärlig? Jag fattar att han inte vill träffa mig, precis som jag inte vill träffa han. Men är det inte bättre att få det överstökat då? Lämna däcken så har vi ingenting som binder oss samman längre. Jag orkar inte!

Nu är det sista arbetsdagen och sen bär det av mot 08-land.. Hoppas jag kan tänka på nå annat än han under semestern så jag kan njuta av ledigheten och trevligt sällskap...

Det går inte alls...

Kroppen har ställt in sig på semester. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, jag tar mig inte ur sängen i tid på morgonen! Som tur är har jag bilen jag kan ta till jobbet men det känns som att det har blivit många onödiga bilresor på sista tiden.. jag har ju faktiskt busskort som jag SKA använda... Vafan... Idag blev det inte så sent ändå, men jag är helt slut i hela kroppen. Skulle kunna ge nästan vad som helst bara för att få gå hem och lägga mig igen. Men se det går inte. Nu jobba och så snart jag kommer hem väntar, städ, soptipp, packa, diska och röja i förrådet så mina vinterdäck får plats. Sova verkar jag få göra i ett annat liv..

Att betyda något

Ibland inser  man hur lite man faktiskt betytt för någon. Det svider lite, men det går över ganska snabbt tills man blir påmind igen. Som tur är har jag de senaste dagarna insett att jag förmodligen betyder mer för vissa människor än jag trott. Att hålla fast vid det hjälper när det går emot. Jag har garanterat världens absolut bästa vänner och det finns inget som skulle kunna få mig att byta ut dem.

Nu är det sista arbetsveckan innan semester. Två veckor ledigt och mycket tid kommer tillbringas bakom ratten. Ska hinna med Sthlm-Lund-nånstans på västkusten-Malung-hem till Mora igen och njuta av livet-och sist avsluta sista semesterdagen med att leka modell i Västerås. Lovely :)

Har nog aldrig varit så nöjd med att bara vara jag som jag är nu. Även om det har varit tungt ett tag så är jag helt övertygad om att det är det absolut bästa som hänt mig.

Crazy!

Vad fan har jag gett mig in på?? 250 km löpning fram till sista augusti... Inga problem tänkte jag, härlig morot till att man faktiskt ska ta sig ut och träna. Priset är en veckas vistelse på nån liten paradisö :)
Men jag hade ju helt glömt av att jag har absolut NOLL kondition kvar eftersom jag inte tränat på en och en halv månad... o så låg jag ju redan efter då jag fick nys om tävlingen först i förrgår (jag har inte hunnit förrän idag)
Sammanfattning av dagens försök..:
Med halsont och lätt huvudvärk förnekade jag att jag inte har någon kondition. Begav mig ut på en runda som jag aldrig tidigare provat med höga ambitioner om att inte gå nå alls.... 500 meter senare flåsar jag som aldrig förr. Luftrören tjuter och jag får knappt luft. VÄGRAR ge mig.. jag ska vidare! promenerar en stund för att sen återuppta löpningen... samma procedur igen men jag tog mig nog lite längre den här gången... Efter 1 och en halv km inser jag att det är lika bra att sikta på hem... Med svansen mellan bena kommer jag hem och har avverkat 2.08 km... "bara" 248 kvar nu då.. Suck...! Har vart hemma 10 minuter nu och kan fortfarande inte andas normalt så hur detta kommer sluta vet bara den vise.. Alltså inte jag.. Nya tag imorgon.. Jag SKA klara målet!

Off!

Jag har inte tid med det här! Tror jag håller på att bli sjuk, men jag vill inte! I helgen är det ju 20-års kalas ochsen är det bara en vecka till semestern. Typiskt dumt att bli sjuk då. Dessutom  har jag ju fått för mig att jag ska börja springa igen. Har hittat en tävling där man kan vinna en fin fin resa. Allt man måste göra är att komma upp i en totalsträcka löpning av "ynka" 250 km. I will do it! Men då kan jag ju inte vara sjuk... Åååå.. För övrigt är det jättesvårt att finna motivation till att jobba när huvudet dunkar :( Vill bara hem o dra täcket över huvudet en stund och hoppas på att alla ev basilusker är borta sen...

Infiltrerar

Kanske fel ordval, men det känns lite som jag har infiltrerat hemtjänsten här i Rättvik :) Har fått jättebra kontakt med både deras administratörer, LAPSare och en del personal. Känns jättebra faktiskt. Nästan så jag funderar lite på om jag nästa gång jag byter possition ska prova på att basa över hemtjänsten. Någonting som har avskräckt mig totalt förrut. Men nu... Nu är jag lite sugen. Men inte än. Jag hör hemma här på LSS och framförallt inom pers ass. Det är min trygghet. Det kan jag. Och jag är jävligt bra på det dessutom ;)

Idioti!

Har funderat lite nu på kvällen... När jag kom hem från jobbet for Titti och jag iväg och badade en sväng. Sjukligt skönt för den som undrar! Där träffade vi på Tittis lillasyster och en kompis till henne. De är i 16-17 års åldern och helt plötsligt kläcker den ena ur sig att hon ska börja banta. Tjejen väger åtminstånne 10 kg mindre än vad jag gör. Jag vet visserligen att jag skulle må bra av att tappa en 4-5 kg, men jag anser mig inte som tjock. Och den här tjejen är absolut inte det. Men ändå... Det var något som fick mig att börja tänka då... Ännu mer lite senare när jag försökte få tag på de sista strålarna sol och låg och halvropade "Gör mig brun!" och Saga och Sandra i kör ropar tillbaka "Du är brun!"Jag tror dem inte. Jag uppfattar mig inte som brun. I mina ögon är jag blek och de som är blekare än mig är helt enkelt bara ännu blekare - jag är fortfarande inte brun...
Som sagt så fick allt detta mig att börja fundera. Är det verkligen så att människan är så idiotiskt skapad att vi inte klarar av att ta till oss positiv kritik/feedback från andra runt-i-kring oss. Men är som svampar så snart någon råkar knappt antyda nå negativt. Det är jävligt idiotiskt i alla fall. Jag vet att jag är precis så. Jag anser mig ju fortfarande vara blek trots denna insikt.. Men varför? Jag skulle så gärna vilja vara en svamp med allt det positiva ikring mig och kunna låta allt det negativa rinna av. Jag ska arbeta på det. Men det lär ta sin lilla stund... Man ska inte stressa här i livet har jag lärt mig och jag försöker leva efter det. Tyvärr bara när det gäller sådant som är bra för mig, ex. matvanor, träning och så vidare...


Nu ska jag i alla fall göra ett tappert försök till att sova så jag är utvilad imorgon när det är dags för en ny arbetsdag. Bara 8 sådanna kvar till semestern! :)

Längtar..

Längar efter en annan tid, en annan plats, ett annat liv... Gud vad jag behöver semester nu!! Bara två veckor kvar sen blir det roadtrip... Skåne och Västkusten inbokat.. Lär behöva investera i en GPS så jag inte hamnar helt galet...

Finaste!

Det är nog bland det finaste jag sett på länge.. Kunde inte låta bli att skänka en slant så då får sitt drömbröllop. Man blir inget annat än glad av att se dem i filmen... Titta gärna :)



Peter and Maria are getting married Funded By Me - Finansiera ditt projekt genom sociala nätverk

Ångest

Jag älskar mitt jobb! Det gör jag verkligen även om det ibland är totalt kaos. Men dagar som den här. Dagar då solen skiner, då får jag lite ångest. Varför valde jag ett kontorsjobb? Dagar som denna skulle jag utan att blinka byta med en parkarbetare bara för att få vara ute. Men alla andra dagar. Då är jag väldigt tacksam över att jag har ett jobb som gör skillnad :)

Rea :)

Rea på skohuset... Självklart var jag tvungen att gå dit, framförallt eftersom mina absoluta älsklingar har bett om att få lämna jordelivet i flera år de står fortfarande på skohyllan hemma.. Råkade köpa mig två par skor (ett av paren på bilden). Att inget av de två paren var en del av rean är en annan historia

Panik!!

Missade helt det där med att vakna i morse.. Drömde så skönt att det var helg och att jag hade sovmorgon (på riktigt..) Vaknade med ett ryck, kollade klockan och insåg att jag hade en kvart på mig att ta mig till bussen... PANIK! så kände jag. I värsta fall kunde jag ju ta bilen till jobbet, men det var jag inge sugen på :)
La i den högsta växeln och hoppades lite att bussen skulle vara nån minut sen som den brukar vara.. Och tro på fan... Jag hann! :) Har precis kommit till jobbet och ska stämpla in.. Senare idag blir det besök hos naprapaten.. Förhoppningsvis är ryggen "hel" snart igen...

All in

Nu har jag bestämt mig. Nu får det vara nog. Idag är min sista dag som rökare(!) jag har gjort det förr så inga ursäkter är längre giltiga.
Det är en ny vecka full av nya möjligheter. Jag börjar få lite ordning i kaoset på jobbet och jag har bestämt mig för att det är dags att börja ha en positiv syn på livet igen. Det är som jag alltid har sagt eller de senaste åren iaf Ingenting varar för evigt, inte ens dina problem. Dags att sluta gräva ner sig i alla motgångar. Det kommer ändå komma fler. Jag måste ta tillvara på alla bra stunder istället. Som helgen som var. Då pappa och jag var på Tomteland och fick känna oss som barn igen. Precis så det ska vara.
Måste satsa lite på mig själv nu. Alla andra får tyvärr(?) stå tillbaka en stund. Det är min tur att bli ompysslad av mig, Dags att gå All in! Det gäller allt. Mat, träning, jobb - livet! :)

Nöjd...?!

Hela min värld har vänts upp-och-ner. Jag har känt mig lägre än jag någonsin trodde var möjligt. Har till och med varit så illa att jag varit hemma från jobbet i två dagar. Men nu.. Det känns som det vänder.
Idag har jag känt mig förvånansvärt tillfreds med livet. Det kanske inte är precis så som jag föreställt mig att det skulle vara, men det känns som jag kommer ta mig igenom det här.
Kanske var det det här jag behövde. Att allt verkligen skulle bli skit för att jag skulle kunna bygga upp mig själv igen. Allt har jag att tacka min fantastiska familj och mina underbara vänner. Utan er skulle jag nog fortfarande vara på botten. Men nu är jag på väg upp. Sakta men säkert. Jag är hoppfull. Och jag har en plan.
Jag vet inte riktigt hur den planen ser ut i detalj. Det ska jag reda ut längs vägen. Men jag ska hitta mig själv igen. Det ska vara bara jag ett tag. Inga mer pojkar i mitt liv förrän jag har hittat tillbaka till mig själv. Nu tar jag en dag i taget. Kanske inte helt nöjd.. Men ganska nöjd ändå, för jag vet vad jag vill! I alla fall en sak som jag vill ;)

Mästerkocken

Han tycker tydligen att hans liv är en soppa. Men han har själv valt ingredienserna. Jag vet inte vad jag ska göra. Egentligen är jag så jävla kräkless på allt. Less på att  må dåligt. Men jag kommer på mig själv med att titta ut genom fönstret i hopp om att han ska stå där utanför. Jag vill att han ska bry sig. Han säger att han gör det. Men han är fantastiskt dålig på att visa det.
Pest eller kolera. Att ha han i mitt liv eller inte. Varför kan ingenting vara enkelt?

Underbart!

Nu har han vart här. Vi åt middag tillsammans och pratade igenom lite allt möjligt. Pratade om vart vi har varandra och lite tankar om hur och varför, tankar om vart det är på väg. Det känns bra. Så jävla bra! Jag vet fortfarande inte om vi kommer hitta tillbaka till varandra i slutändan.. men det finns hopp :)

BTW.... Det här är visst mitt hundrade inlägg(!) :)

Nykär?

Haha.. tror att jag börjar få lite grepp om världen nu och ikväll ska jag träffa den underbaraste för att prata igenom lite saker. Vad som händer sen återstår att se. Lite kul var det när jag berättade om det för Jessica på jobbet. Jag är nämligen lite nervös inför kvällen eftersom det varit som det har.. Hon bara skrattade åt mig och sa att jag såg nykär ut. Kanske är jag det. Kanske behövdes det här för att hitta tillbaka...

Längtar till kvällen iallafall... oavsett vad som händer! Är bara så glad att jag ska få umgås lite med han igen :)

Ord

Jag har lättare att få ner ord i skrift än att säga dem. Visserligen kan jag prata i en hel oändlighet om det är så.. men det där viktiga, lite känsliga, det pratar jag inte gärna om.
Gjorde en liten tidsresa för ett tag sen och skrev ett brev(!) Efter att ha skickat det kom jag fram till att brev är livsfarliga. Hur ska jag veta att han har läst det? Hur lång tid tar det att få svar?

Jag förstår inte hur vi överlevde innan sms kom till oss. Det är också ord. Men de utbyts mycket fortare. Nu sitter jag här och väntar. Känner mig som en 15-åring igen och jag vet inte om det känns bra eller jobbigt. Men jag sitter och flinar - så jag gissar på bra :)

det går bättre...

Det är fortfarande tungt. Det är fortfarande ensamt. Men det känns inte längre lika ogreppbart. Jag tror jag kommer hitta tillbaka till mig själv igenom det här. Och vem vet, kanske hittar tillbaka till nån annan också. Men det är en annan historia. Vet inte vad han vill och framför allt så vet jag inte vad jag vill.
Jag vet bara att idag känns det OK. Idag har varit en bra dag med få dippar. Idag är den dagen som det vänder. Det känner jag på mig. Har haft viss kontakt med honom under dagen och det har känts bra. Jag vill bara inte att det ska bli som det var förrut. De senaste månaderna var inte att leka med. Men om det blir som det var innan. Eller lite grann somd et var då i alla fall, då blir det bra. Kanske blir det bra ändå. Det känns i alla fall lite bättre.

Tack!

Det finns en del underbara människor. Människor som låter en bryta ihop utan att döma. Som finns där även när man inte ser dem. Jag hoppas ni vet hur mycket ni betytt för mig de senaste dagarna. Stora som små. Enstaka kommentarer eller fysisk närvaro med en axel att luta sig mot.
Tack för att ni finns!

Hur?

Hur blev mitt liv så här?
Det var inte tänkt så..
Har ingenting kvar att ge..
Men har ingen att ge till heller..
Dags att stå på egna ben!
Hoppas bara de bär mig..

Ger upp

Nu kastar jag in handduken, har inget kvar att ge.. Livet är SKIT och det finns inget man kan göra åt saken... tyvärr....

Idag

Jag börjar förstå nu. Efter snart 25 års frustration över människor i allmänhet har jag insett att det kanske inte bara är dem det är fel på. Det kan eventuellt vara så att jag har på tok för höga förväntningar på allt och alla - inklusive mig själv.
Alltid är det nå som jag borde göra (oftast ganska många saker) och lika ofta tycker jag att andra människor ska göra saker. Jag tycker också att det är en självklarhet att alla ska förstå vad jag menar och hur jag tänker - helst utan att jag ska behöva förklara det för dem. Det kanske inte är så lätt.. Jag inser det nu...
Men vad ska jag göra då? Jag är så otroligt medveten om detta, men ändå kan jag inte rå för det. Jag blir irriterad när saker inte sker så som jag planerat det. Eller som jag har föreställt mig det. Detta gäller mitt privatliv - i jobbet har jag lärt mig att det finns andra makter (politiker) som påverkar utfallet. När blir jag nöjd? Kommer jag bli nöjd? Skulle inte tro det.
Därför har jag idag bestämt att jag skiter i(!) det får blir som det blir. Förmodligen kommer jag vara förbannad, irriterad och ibland kanske också lite ledsen på vägen. Men vafan, tydligen så ska jag ju inte vara med om bestämma hur mitt liv ska vara. Så varför ens bemöda sig med att försöka? Nej du världen. Från och med nu ska jag försöka med att bara ta det som det kommer. Och hoppas att jag inte går under på vägen... :)

Behov

Vi har alla olika behov i livet som vi önskar tillfredställda. Just nu känner jag nog att det mesta är tillgodosett, men det är ett behov som jag sällan och aldrig verkar få gehör för. Det är behovet av mer tid. I förra veckan fick jag ett ledsagarbeslut för verkställighet på 48 timmar / dygn. Jag menar mycket kan jag göra, men tyvärr inte förlänga dygnet på det viset.. Men tänk om, tänk om jag kunde det. Om dygnet helt plötsligt kunde ha 48 timmar istället för 24. Skulle jag hinna mer då? Skulle jag komma i fas med mitt liv och mitt jobb? Just nu känner jag att det är mycket jag glömmer bort. Alldeles för mycket, och det måste bero på att jag är så stressad hela tiden. Jag försöker ta tillvara på stunderna och ta några dhupa andetag, läsa en bok eller nå annat. Men det gror i bakhuvudet. Alla dessa "borde"... Längtar tills semestrarna drar igång. Inte för att jag ska vara ledig just nå mycket, men då kanske jag hinner komma ikapp i arbetet. Vill ha några veckor utan möten, helst i alla fall ett par dagar utan telefonsamtal så man kommer ikapp.. Snart så.. Inte långt kvar.. håll ut!

Längtar

Jag vill att min lägenhet ska bli klar. De hade inte börjat tapetsera idag heller trots att det var lovat, men målaren kom förbi när jag kom hem och sa att de kommer kl 7 i morgon. De hinner inte med alla rum innan helgen utan två kommer få vänta till nästa vecka :( men men.. de ska fixa kök o vardagsrum i alla fall och får jag bara det klart så kan jag packa upp en hel massa saker :D

Så mycket visioner för hur mitt liv ska se ut när allt är klart och jag kommit till rätta. Jag vill så gärna börja pyssla igen. Dels alla mina kort, men sen måste jag bli klar med moradräkten nån gång. Det är ett riktigt evighetsarbetet, men kul är det :)
Vill göra så mycket. Har massa idéer och får fler när jag kollar runt på vad annat folk håller på med. Så fina saker en del gör. Varför hinner inte jag? Man kanske ska gå ner till 75 %?? Men hur ska man ha råd med allt då? Åååå, det är inte lätt det här. Ett annat problem är ju platsbristen också. Lite svårt att hitta bra ställen att pyssla på i min nya lägenhet. Vill bo stort. Helst i hus. Ska drömma lite framöver och gå på lite husvisningar bara för att... Man måste ju börja någon gång så man vet vad man vill ha sen när det är dags att investera.
Då ska jag i alla fall ha utrymme. Utrymme till klippa klistra, utrymme till att sy, utrymmer till att göra precis vad som faller mig in.

Oj så jag längtar...

Pain

Nå är fel med högerhanden. Känns som det är lederna - typ reumatism. Men det har jag ju testats för ett oändligt antal gånger och de säger jämt att det är växtvärk(!) Det hjälper ju inte med vetskapen om att farmor var reumatisk så händerna kroknade, pappa har för trånga handleder så han har ont och mamma opererade handen för X år sedan pga att den krampade hela tiden. Känns som att det ligger i släkten det där med dåliga händer :(
Ska i alla fall till vårdcentralen på fredag så får vi väl se om de hittar nå eller om de säger åt mig att gå hem och äta en alvedon.

Nej, nu hinner jag minsan inte ha lunchrast nå längre.. måste pallra mig iväg på möte som kommer dra ut på tiden... Jippi!!(?)

Long time no see...

Det känns som en hel evighet sedan jag bloggade och det är faktiskt med "giltig" ursäkt den här gången :)

Flyttade för en vecka sedan och i min fantastiska nya lägenhet (som ska få lite nya tapeter i veckan) fanns det tills idag inget internet. Hur svårt kan det vara? tänker ni nu... Svårare än man tror om man har mitt flyt. Sitter nämligen på stadsnät och det var nå vajsing med deras sida så jag kunde inte beställa.. Efter många telefonsamtal ledsnade jag på dem och beställde igår direkt från Bredband 2. Den trevliga människan lovade att det skulle ta MAX 24 timmar tills jag hade internet (Stadsnätet sa ca 10 dagar!!!) och Bredband 2 klarade att leverera.. Så därför sitter jag här nu :D

Varför har jag inte bloggat med mobilen då?? Det har jag ju gjort förr.. Det råkar nämligen vara så att det finns absolut NOLL 3G mottagning här i området så det har vart kört. Dessutom långhelg och ledig från jobbet och flyttstök, besök från pappa och annat skoj så har det helt enkelt inte hunnits med.

Bilder från lägenheten kommer när den är färdigtapetserad och möblerad.. Inte så spännande med mitt kaos just nu.. eller?
Sen var jag o pappa  på Björnparken i helgen också. Har inte kollat hur de bilderna blev men kommer lägga upp nå en annan dag när jag inte borde sova ;)

Sov gott allesammans, i morgon är det en helt ny dag!

I have a dream...

I have a dream, a song to sing
To help me cope with anything
If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I’ll cross the stream - I have a dream

I have a dream, a fantasy
To help me through reality
And my destination makes it worth the while
Pushing through the darkness still another mile
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I’ll cross the stream - I have a dream
I’ll cross the stream - I have a dream

I have a dream, a song to sing
To help me cope with anything
If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels
Something good in everything I see
I believe in angels
When I know the time is right for me
I’ll cross the stream - I have a dream
I’ll cross the stream - I have a dream

Visioner

Jag hade en vision idag om att jag skulle gå och träna. Jag kände väldigt starkt för den då det är Anna som höll i Zumban idag. Men som så många gånger förr så blev det inte så. Det är nästan så jag börjar må lite dåligt av att jag fuskar så mycket hela tiden. Men vad ska jag göra då?

Idag hade jag ändå en "bra" ursäkt. Eventuellt får jag tillgång till min nya lägenhet redan i morgon, och då ville jag vara färdigpackad. Nu är det bara nå enstaka grejer kvar som jag ska få ner. Typ datorn och montera ner säng och två hyllor. Resten av möblemanget lämnar jag till Johan (en annan ska ju till IKEA på fredag) Skrivbordet ska jag ta med också.

Jag är nästan lite nervös inför att flytta. Men det känns supersuper bra. I ärlighetens namn så är jag inte säker på om mitt och Daniels förhållande skulle klara så mycket mer av att jag och Johan "bor ihop" och jag skulle verkligen göra vad som helst för att det ska funka mellan oss. Han är så fantastiskt underbar och att han har stått ut de här månaderna är otroligt imponerande. Jag skulle nog inte klara av att vara i hans skor. Men nu snart! Då är det bara han och jag. Då börjar mitt nya liv. På riktigt. Det känns riktigt bra!!

Changes

Nu är det två  år sedan jag lämnade Luleå för Mora. Det känns som att det var igår och jag inbillar mig hela tiden att allt är precis som det alltid varit på universitetet. Sen kollar man runt lite och inser att alla (de flesta i alla fall) som jag pluggade med också har tagit examen och flytt fältet. En del är kvar på orten men det är ändå anorlunda.

Café-laget som var mitt ser inte alls likadant ut nu. Känner nästan inte igen någon som jobbar där. Hur gick det till? Vart har´"mina" caféare tagit vägen?

Förändringar är bra, men ibland går det så fort så jag hänger inte med. (Och ja, jag tycker två år är fort ;)   )

Ganska bra ändå..

Ok, jag har inte packat som jag borde, men jag tog mig iväg till gymmet eftersom ursäkterna tog slut. Fattar inte varför jag inte åkte iväg tidigare. Det var ju hur skönt som helst. Plågade mig själv ganska mycket, men det kändes som det skulle. Så som man intalar sig själv att det ska kännas.  Bara jävligt bra helt enkelt ;)

Ska se om jag lyckas få tummen ur imorgon också och prova Anitas nya yoga-pass.

Rekomenderar

En mycket bra bok med alldeles lagom spänning hela tiden. Rekomenderas varmt till alla som behöver lite sommarspänning

Lathet

Sitter hemma och har inget att göra. OK, det är inte hela sanningen. Jag borde träna, jag borde städa, framförallt så borde jag packa!
Herregud, det är bara fyra dagar kvar till flytt och jag har inte packat allt. Visserligen kan jag inte packa allt allt, det är ju ändå fyra dagar kvar. Men betydligt mer än vad som är skulle kunna befinna sig i kartonger vid det här laget.
Träna är också en sån där sak som jag verkligen måste ta tag i. Jag tänker på det hela tiden. Men jag kommer mig inte för. Varför är det så? Jag vill ju vara vältränad. Men jag vill nog hellre att jag skulle kunna bli det utan att kämpa för det. Men så funkar det tydligen inte. Typiskt.

Kan inte riktigt skylla på att någonting annat pockar på uppmärksamheten heller. Daniel är på kryssning med jobbet och kommer inte hem förrän ikväll, så fram till dess så kan jag ju verkligen göra precis vad so helst. Förslagsvis sådant som han inte behöver vara med på - packa o träna. Meeeen...

Ska väl ta tag i mig själv snart. Målet är att jag ska hinna i alla fall en snabbis till gymmet. Sen ska jag nog handla lite. Kanske blir det att packa... Lite hemma SPA kanske? Det sista lät roligast. Risken finns att de andra sakerna får stå tillbaka.

Jag behöver en plan för mitt liv. Mest av allt behöver jag lite längre dagar så jag hinner med allt som jag skjuter upp hela tiden ;)

Förändringar

Det är påtagligt nu. Bara 5 dagar kvar. Snart bara 4. Än är det mycket praktiskt kvar men jag ser slutet. Hur skönt det än är så känns det konstigt. Det är ett "stort steg". Det är en stor förändring.
Har precis betalat månadens räkningar och konstaterat att jag måste avanmäla autogiro och e-faktura på de som jag och Johan haft gemensamt. De är hans att betala nu. Jag får nya, egna. Alldeles för snart.
Nu är det på riktigt. Det känns så. Det känns bra.
Bara 5 dagar kvar.
Sen är det jag

Tänk om ifall att...

Man vet ju faktiskt aldrig. Men man ska aldrig sluta förvånas. Jag förvånas inte över så mycket längre. Kanske är det för att jag funderar så mycket över det mesta så när det väl kommer så har jag redan tänkt på att det kanske skulle kunna hända. Men tänk om... Tänk om i fall all det händer någonting som jag inte har tänkt på. Blir jag förvånad då?

Dagvild

Efter semester i två dagar känns det som måndag. Men sen kommer man på att det bara är idag och imorgon som jag ska jobba innan det är helg. Då känns det lite lättare att leva :P

Kroppen är fortfarande stel efter tisdagens galenskaper och ryggen verkar inte vilja vara min vän :( Dessutom har jag glömt mina smärtstillande hemma så det kan bli en jobbig dag. Ska försöka vara extra snäll mot ryggen, bara hoppas mina kollegor inte dumförklarar mig allt för mycket när jag ligger på golvet och jobbar...

Slutfuskat!

Kom alldeles precis på att det är onsdag idag. Onsdag är ju den dagen som jag ska mäta allt och se om jag blir nå lättare/slankare. Meeeen, jag missade det idag. TYPISKT!

Har reflekterat lite under dagen och kommit fram till att jag är mästarnas mästare på att komma med ursäkter. Till precis ALLT. Jag måste sluta med det. Jag ser ju själv hur jag går upp i vikt och jag är fullt medveten om att det är chips och godis som är de stora skurkarna. Måste bli bättre på att äta rätt. Jag måste bli bättre på att röra på mig som jag ska. Igår på vårruset gjorde jag en mätning av BMI och kroppsfett. BMI var precis som det skulle, inget att anmärka på där. Men Kroppsfettet var i överflöd. Vet inte riktigt hur jag ska styra upp det...

Hur svårt kan det vara? Det värsta av allt är egentligen att jag idag kom på mig själv med att tänka att jag ska dra ner på godisätandet samtidigt som jag öppnar en godispåse(!)

Jag behöver tips, idéer och framför allt inspiration och motivation för att klara det här. Har ni nå till övers får ni gärna dela med er...

Aj, Aj, Aj

Ok, jag erkänner! Jag totalfuskade med allt vad strech heter igår efter Vårruset och det lider jag av idag. Fy fasiken vad ont man kan ha i kroppen!

Har smort med Ormsalva ett par gånger idag och det lindrar i alla fall för stunden, men ååååh. Ska alldrig mer fuska, Jag looovar!! ;)

Sista dagen i stora staden idag och jag har utnyttjat tiden med att gå på IKEA och Centrum.. Tyvärr (?) inte så mycket pengar spenderade. Orkar inte köpa så mycket nu innan jag har lägenheten att packa upp i. På tal om det förresten så ringde de från MIO idag. Min soffa som jag skulle behöva vänta på till v 25 hade kommit idag. Weeee!

Medalj :)

Min fina medalj!


Glömde berätta att jag hade flyt med lite annat där borta också. Dels så fick jag en första hjälpen väska för att jag är grym på att rocka rockring
Sen lyckades jag träffa en hink med en liten boll så då fick jag en sån där "ta bort puffar under ögonen"-grej från garnier. Fina bilder på de grejerna kommer i morgon.

Nu är jag mer död än levande så jag tänker krypa ner under täcket.

Sov Gott!

Vårruset 2011

Jag överlevde dagens utmaning och det med råge dessutom! :) Här är jag och mamma innan loppet lagom taggade med en fotograf som sa åt oss att veva med armarna ;)

I och med att jag hade tränat så gott som ingenting inför detta och ändå skalade av tid från förra årets resultat massa krämpor längs vägen också(!) ser jag väldigt positivt på möjligheterna att förbättras ännu mer till nästa år! Ska du med?
Bild på medaljen kommer senare ikväll.. Nu ska jag smörja min stackars kropp med ormsalva så jag har viss chans att röra mig imorgon :)

Laddar...

Bara fem timmar kvar till start. Har tränat så gott som ingenting inför det här, så det kan gå precis hur som helst. Från början hade jag ett mål att klara det på under 30 minuter. Men det har fått ändras till bättre tid än förra året (34,37). Ska jag vara helt ärlig så är jag i dagsläget bara nöjd om jag lyckas ta mig runt banan med livet i behåll.


Men det ska bli spännande att se. Jag har laddat ordentligt med kolhydrater läs chips och godis och pappa erbjuder mig mer... Hehe... Kanske rullar fram ikväll ;)

Buzzador

En gång för länge länge sen registrerade jag mig som Buzzador. Smidigt, enkelt och roligt. Jag fick prova massa eller en hel del i alla fall produkter, berätta om dem för mina vänner och sedan rapportera tillbaka hur jag och mina vänner upplevde produkten.

Idag kom jag att tänka på det där med Buzz igen. Tänkte att det kanske kan vara en idé att uppdatera mailadressen nu eftersom det ändå är ett tag sen jag slutade plugga och kollar således inte den mailen så ofta längre.
Sagt och gjort och då - först då - kom jag på att jag kanske ska kolla studentmailen. Jag har missat MASSA roliga kampanjer som jag hade velat vara med på. SKÄRPNING!
Med rätt mailadress registrerad hoppas jag på att komma igång med Buzzandet snart igen. Är du sugen? Klicka på den lilla röda ikonen här på sidan så kan du läsa mer. Om du anmäler ditt intresse får du gärna skriva att det var Tussen86 som värvade dig ;)

Tecken?

Imorgon ska jag till Sthlm för att springa Vårruset med mamma. Men jag börjar ha mina aningar om att det kanske inte är meningen att jag ska dit.

Jag har varit helt 100 på att jag bokat biljett i förra veckan. Jag har till och med sagt till Daniel att "nu har jag äntligen fått tummen ur" och det är fler som minns att jag sagt det. Men igår när pappa ringde och kollade vilken tid jag kom fram hittade jag inte bekräftelsemailet eller att de gjort en dragning på kontot??
Så idag skulle jag boka en ny  biljett - en sista minuten, man är ju inte dum ;) - och då funkar inte bankdosan!
Herre min själ, det blev att springa bort till Nordea och hämta ut en ny och nu har jag äntligen fått min biljett.. Men det är ju inte utan att man undrar vad som var meningen med allt detta....

Känner mig viktig ;)

Idag har jag fått mina visitkort på jobbet levererade, så nu känner jag mig lite viktig... hehe..
Går helt OK att jobba hittills, kan vara för att jag har undvikit alla drama-människor och stängt in mig på möte hela förmiddagen.

Nu dags att nätverka lite så jag får koll på hur jag ska tänka kring sjukfakturorna...

Då var det dags...

Måndag morgon och det är dags för jobb igen. Känner mig riktigt o-pepp vilket är en ny känsla för mig. Jag har alltid sett fram emot jobbet, funderat över vilka utmaningar jag kan möta under dagen. Men nu, med all drama... Nä, bara o-pepp. Förhoppningsvis ordnar det till sig under dagen.

9 dagar kvar!

En känsla

Jag har en konstig känsla. Något är inte som det ska. Kan inte sätta fingret på vad det är. Det bara smög sig på. Lite som ångest, fast utan att veta varför.

Tycker inte om den här känslan. Vill inte ha den!

Mys

Härlig utsikt från stugan ikväll.

Inlines

Dammat av de gamla inlinesen. Knappt använda. Livsfarliga att åka på men oj vad roligt! farträdd som få. Rädd för att bromsa. Sakta men säkert gör jag framsteg. Utmanar Daniels tålamod, men han var förvarnad...

Tänker alldeles för mycket. Känns inge bra, ska sluta med det.
11 dagar kvar!

Avkoppling

Känner mig lite irriterad över att folk inte kan säga till när de tycker nå är fel.
För att koppla bort lite har jag nu dammat av de gamla dansskorna som varit bortglömda ett par veckor och är redo för att svettas och plåga mig med Anitas fantastiska danspass!

Det finns ingen bättre avkoppling!

inte för mig i alla fall...

Obekväm...

Blir mer och mer medveten om att vissa på min arbetsplats uppfattar mig som obekväm. Till viss del kan jag förstå dem. Egentligen tror jag att det bara är en... Strax innan jag började sköttes saker inte så snyggt och många tår blev trampade på. Sen kommer jag inklampandes och ska ta över något som en person har brunnit för i flera år. Jag hade också blivit pissed.
Tycker det är synd bara. För det är inte jag som har valt att den arbetsuppgiften ska ligga på mig. Skulle jag få välja så skulle den inte göra det. Någonting som jag har framfört till min chef flera gånger. Vi ska styra upp det till hösten. Det kommer blir bra!
Jag är helt övertygad om att det kommer bli bra. För mig finns inget annat alternativ. Jag tror dock att jag måste arbeta lite på att vara "mjukare" i min framtoning. Men jag vet inte hur. Jag tycker att jag är det. Men... tydligen inte. Alla har vi något att arbeta på.
Har en hel del andra tår som jag tänker trampa på. Jag måste verkligen försöka styra upp mitt område. Det är synd - otroligt synd att den som haft hand om stora delar av det innan, inte verkar haft något större intresse. Kaos är ett bra ord.

Meeen.....

Ordning är för idioter, Genier behärskar även kaos!

vilket betyder att det här kommer gå skitbra. Ska bara få alla andra att förstå att jag har rätt...

Förnekelse?

Glömmer det som varit, tränger undan alla elaka ord jag har hört. Intalar mig att du sagt dem i desperation över situationen vi är i. Fokuserar på de bra stunderna. Dem är det många av.

Du får mig må bra. Hoppas du vet det.

Vilken miss!

Det har varit så länge men det var först i dag som jag faktiskt reflekterade över det. Varje vardag ringer min klocka 05.00 för att jag ska gå upp och i lugn och ro hinna göra mig iordning för jobbet, varje dag går jag upp mellan 05.45 och 06.00 och tar det relativt lugnt ändå...
Även om det är fantastiskt skönt att snooza tror jag minsan att det är dags att ändra tiden som klockan ringer, så kanske man blir lite piggare på morgonen?

Typiskt!

Glömde lurarna på jobbet så får åka hem utan musik...

Koll på läget

Nu ska ni veta att jag börjar få lite översikt över vad jag har att göra vilket är en hel massa och det känns riktigt bra. Det har varit en otroligt produktiv dag än så länge och jag ger mig själv en liten klapp på axeln för bra prestation.
Har fortfarande osanolikt mycket att göra och kanske inte de absolut bästa förutsättningarna för det. Men det gäller att arbeta med vad man har. Göra det bästa av situationen. Så känner jag och det känns riktigt bra!

Massa nätverkande med mina gamla kollegor har det också blivit av, och mer kommer det bli för att få ordning. Men eftersom de är så himla underbara borta i Falun så blir jag nästan lite glad varje gång jag måste ringa till dem och ställa dumma frågor.

Nu så!

Ny dag och Solen skiner.
Kommer till Rättvik och möts av den här synen :

Kan inte göra så mycket annat än att skratta lite tyst för mig själv.
Känns som att det blir en bra dag idag. Har alldeles för mycket att göra på jobbet, men idag känns det OK. Idag känns det som jag kommer överleva och inte gräva ner mig i allt arbete. Idag känns som en bra dag helt enkelt :)

Awkward!

Tisdag = dag som jag sover hemma i min lägenhet som även är mitt ex lägenhet. Så här är det två dagar i veckan för att jag ska kunna komma åt mina saker. Varken jag eller mitt ex har så mycket emot det, men nog är det lite konstigt alltid. Den som har svårast för detta är nog min underbara Daniel vilket är fullt förståeligt!


Idag blev dock en dag som ingen annan. Idag kom nämligen Johans föräldrar på oväntat besök. Det kändes riktigt konstigt!
Jag har alltid tyckt om Johans föräldrar, men sen jag träffade Daniel så har jag bara träffat dem en endaste gång - lite snabbt vid vasaloppet. Det är alltså 2 månader sedan jag sa någonting alls till dem och 4 månader sen som jag hade ett riktigt samtal med dem.

Obekväm är bara förnamnet till hur jag kände mig, och jag gissar att känslan var ömsesidig då besöket inte blev så långvarigt.
Lite bra kändes det ändå. Jag menar, Mora är inte den största staden i landet och ska jag fortsätta bo här vilket jag har tänkt så lär jag träffa dem igen.

Nu är i alla fall ordningen återställd och imorgon är det onsdag vilket innebär jobb som vanligt och sen hem till min underbaraste!

Min plågoande

Men idag gick det ganska bra...

Typiskt

Målsättning på dagens träning: springa 5 km (helst under 30 min)
Resultat av dagens träning (hittills): 3 km innan knät small och jag envist och grimaserande promenerade så jag nådde 4 km.

Nöjd? Inte så mycket. Ska gå och ta ut mina aggressioner på hantlarna istället!

Inspiration

Jag har kommit på vad som är fel... Varför det går så tungt att ta sig iväg till gymmet, varför det går segt på jobbet och allt annat.. jag behöver inspiration.

Jag fick lite idag faktiskt. Efter lunch någon gång. Satt som vanligt och letade efter skrivna riktlinjer och domar i olika avseenden för att kunna skriva riktlinjer som vår kommun kan arbeta utifrån.
Det sjuka är att det var nästan ingenting som behövdes, och dessutom var det bara sånt jag redan visste.

Man måste påminna sig själv ibland. Skriva listor. Alla typer av listor.
* Att göra
* Att inte göra
* Positiva listor
 - för mig själv
 - för andra
 - för det jag vill uppnå

Det är det jag ska göra nu. Jag ska inte längre bara sätta upp på min "Att göra" lista att jag ska träna. JAg måste skriva en positiv lista över varför. Varje gång som jag sen tappar motivationen kan jag titta på den listan och minnas. Jag måste påminnas.

Men innan jag skriver min lista ska jag faktiskt träna. Medan jag känner mig inspirerad.
Och vet ni vad?
Nu ler jag!

Jag brukade le...

Förrut log jag jämt - jag höll skenet uppe. Hela jag kunde le. Ibland log jag bara för att vara till lags.
Jag funderar. Nyss log jag. Nyss sprudlade jag av lycka. Idag inte så mycket.
Ska våga vara jag. Jag ler inte jämt. Jag ljuger ibland om hur jag mår - det hör till, ingen vill egentligen veta. Men inte nu. Inte idag.
Idag är jag jag. Idag ler jag inte. Inte än. Kanske ikväll.

Sugen på smycken ?

Det är i alla fall jag !

Kolla in den här bloggen. Just nu lottar hon ut hemliga paket med örhängen. Nu är det visserligen hemligt vad det är för örhängen, men har klickat runt lite och det mesta är riktigt snyggt i mina ögon i alla fall ;)

Over and Out!

Så lätt att glömma

Det är konstigt hur vissa saker faller bort hur snabbt som helst - vart la jag nycklarna? vad skulle jag hämta här osv. Medan andra saker biter sig fast så otroligt hårt - det är oftast alla elakheter man hör eller alla misstag man gjort...

En sak som jag upptäckte i helgen att jag hade glömt var hur fantastiskt roligt man kan ha det på dansgolvet. Kan inte annat än att säga "Tack Titti för en underbar kväll" och nu ska jag göra allt i min makt för att den glädjen inte ska falla i glömska.
Mycket annat från helgen vill jag gärna glömma. Vill leva i förnekelse. Men jag vet innerst inne att jag inte borde. Det är kostigt att en människa som skänker så mycket glädje kan framkalla så mycket tårar..

En dag i taget. Det är så det måste bli. Får se hur länge jag orkar.

Kompenserar

Träningen hamnar inte i fullt så stort fokus som jag förutspådde i min vision... men helt ärligt hade jag inte förväntat mig så mycket annat.
Idag har jag i alla fall varit duktig och rockat rockring 30 min istället. Löpträningen och aerobicen fick stå tillbaka då mina benhinnor är döda...
Försöker även att tänka lite på vad jag stoppar i mig också, men i ärlighetens namn är vissa saker bara för goda för att avstå. I morgon är det dessutom fredagsfika på jobbet vilket innebär smörgås från konditoriet, men vafan.. man lever bara en gång ;) Ska se till att klämma in lite träning imorgon också för att kompensera.

Just nu känner jag mig lite sliten så ska gå och dra täcket över huvudet så jag orkar morgondagen - den kan gå precis hur som helst....

Blixtar och Dunder...

Har inte hört det smälla nå idag, men nog blinkar det i lamporna med jämna mellanrum och så lyser det upp lite extra ute på himlen då och då.. Tycker det är ganska mysigt. Kan inte minnas att jag någonsin varit rädd för åskan. Tycker mest att det är synd att man inte är 5 år längre och det är befogat att springa ut barfota med shorts och t-shirt och hoppa i vattenpölarna ;)

Bara 20 dagar till flytt nu...

Hej hopp!

Nöjd som få eftersom jag tog mig upp i tillräckligt bra tid idag för att slippa stressa på morgonen :)

Kolla in min nya widget med försvunna barn. Hjälp till att sprida den så de kan hitta hem.

Nu dags för möte.

Försöker i alla fall

Blev sjukligt godissugen nu på eftermiddagen, och inte hjälpte det att det är lite halvkaos på jobbet och jag helst skulle vilja sätta mig i ett hörn och tröstäta lite... Men(!) Idag var jag duktig. Jag tog en promenad bort till ica för att rensa huvudet lite och så köpte jag plommon och vindruvor. Ska erkänna att jag var nära att köpa lite godis också - men kom på vad som ska bli mitt nya mantra. Har jag inget godis, kan jag inte äta godis. Så det blev bara lite frukt idag, precis som det ska vara. Ska verkligen försöka vara duktig nu. Gott och onyttigt kan man äta på helgen :)

En bit på väg

Idag lyckades jag!
Inte med att gå upp i tid alltså, men ändå tillräckligt i tid för att hinna mäta. Eftersom jag tycker om att ha vissa hemligheter så får ni inte veta vad det var för siffror däremot tänkte jag dela med mig av skillnaderna längre fram, när det förhoppningsvis har blivit skillnader alltså
Nu sitter jag på bussen och ska åka och jobba... Ååå så jag önskar jag kunde vara ledig alla dagar som det är så här fin väder...

Dag 1

Ok, Idag var min första dag i mitt "nya" liv. Ska man vara helt ärlig så har det väl inte gått riktigt enligt planerna. Inte det minsta enligt planerna om man ska vara helt ärlig.

Morgonen gick ju som ni redan vet inte så super bra. Men det sa vi ordna upp till imorgon.
Min nyttiga matlåda jag hade med till jobbet står kvar där oäten eftersom Jessica fick för sig att vi skulle gå till grillköket. Svårflörtade jag följde självklart med MEN till mitt försvar köpte jag faktiskt en kycklingsallad som faktiskt kändes nyttig på riktigt :)
Sen nu på kvällen hade jag tänkt att jag skulle iväg och springa lite eftersom det bara är 14 dagar kvar till Vårruset..  meeeen det gick kanske inte heller som planerat. Istället blev det en timme med rockringen för att kompensera.
Min nya plan är att om det inte går riktigt enligt planerna så ska jag göra det bästa jag kan av situationen. Det viktiga är ju att det blir någonting gjort i alla fall.. Eller?

Annars har jag faktiskt varit riktigt duktig och packat MASSA inför min flytt som nu bara är 22 dagar bort. Inte nog med det så har jag donat om lite hemma så vi faktiskt får plats mellan kartongerna nu :P

Många nedräkningar på en gång nu, men så kan det vara. Det gäller ju att ha nå att se fram emot ;)

Nu ska jag ta tag i mitt halskläde igen.

Over and out!

Drömmer

Tittar ut genom fönstret och önskar lite att jag inte hade ett kontorsjobb. Idag är en superfin dag här i Rättvik och själv sitter jag inne.

Har haft tillfälle till flera små reflektionsstunder idag och lite dagdrömmeri också självklart. Just idag kretsar det mesta kring drömmar om semester, långa sandstränder och bad. Men så för en liten liten stund sen så smög sig en helt oväntad dagdröm sig på... Jag önskade att jag hade löparkläderna med mig på jobbet så jag kunde ut och springa nu på lunchen..
Hur otippat var inte det??

Ingen vidare start...

Eftersom fröken fräken är lite för duktig på att snooza så blev det minsann ingen mätning idag. Istället blev det en tokstressig morgon som först nu börjar ordna upp sig.
Men det nya livet är ändå i rullning.. Får ändra till att mäta på onsdagar istället. Om jag lyckas ta mig upp i tid då alltså... ;)

Vardagslyx

För att lyxa lite nu innan eller ja, i början av mitt "nya liv" undrar hur många nya liv man kan påbörja under en livstid egentligen?? jaja, skit samma... och dessutom lite för att belöna mig själv för att jag har varit så superduktig och inte bara jobbat lite hemifrån ikväll - utan dessutom har jag städat lite hemma hos Daniel så han förmodligen ska bli glad - oj vad jag glider ifrån ämnet...

Ja i alla fall.. Det jag lyxar med nu som belöning/motivation är att jag ska krypa ner i ett vaaaaarmt bad med massa massa skum och bara mysa och njuta av lugnet av att vara ensam "hemma" en liten stund. Kanske ska jag lyxa till det ännu mer och ha lite melon och juice brevid badkaret så kan jag låtsas att jag är på spa? XD haha..

Sov gott allesammans.. inatt är det jag som går och lägger mig i tid :D tror jag i alla fall...

From the top

Nu får det vara nog med ursäkter. Även om idag blev full med ursäkter :/
Vågen visar plus och likaså måttbandet. Det är inte OK. Än så länge är det visserligen inte så mycket, men med tanke på hur mycket jag gick upp sist jag var nykär så tänker jag bromsa det här innan det går för långt.
Det är dags att ta tag i det här en gång för alla nu. Träningen ska skötas exemplariskt(!) helst i alla fall och maten ska var nyttig förhållandevis... och inge mer chips, godis eller annat supergott och onyttigt förrutom dagar då man firar ex student och födelsedagar, midsommar får vi inte glömma.. Poängen är i alla fall att det ska minskas.

I morgon är det en ny dag och nya möjligheter. Då jag inte har någon våg hos Daniel ids jag inte följa så noga hur vikten går. Däremot ska jag och mitt måttband bli bästa vänner. I morgon bitti blir första mätningen och sen ska jag mäta varje tisdag morgon tänkte jag.. Egentligen tänkte jag varje morgon, men då kommer skillnaderna förmodligen vara så übersmå att det inte blir nå kul....

Jag kommer även ha noga koll på vad som går in och hur mycket jag tränar. Förhoppningsvis ska jag få till det här nu så jag slipper må dåligt över min vikt som jag gjorde för ett par år sedan...

Wish me luck...

60 år

Så här fint kan man få om man fyller 60 år och har mig som chef.

Me and My love!

As promised

Det var den här bilden jag köpte på marknaden. Visst är den tuff!? Önskar jag kunde "måla" så...

Härlig helg

Så är snart den här helgen till ända och jag kan inte annat än att vara nöjd. Har väl egentligen inte varit så överdrivet produktiv, men det är något jag kan leva med ;)

Igår var jag och Daniel på Rättviksmarknaden igen och jag gjorde lite mera "fynd". Nog inser jag att det är överpriser på marknader, men det är själv grejjen :P
Bland annat köpte jag en skit tuff tavla som en portugiser satt och målade på plats. Han använde sprayfärg, tidningspapper och en tvättsvamp och på 10 minuter hade han fått till ett vackert nattlandskap. Lägger upp en bild på den senare idag.


I övrigt har vi egentligen inte gjort just nånting. Jag har shoppat en ny bikini inför sommaren bara och längtar tills det är tillräckligt varmt i älven för att bada :)

Nu ska jag och Daniel filura lite på vad vi ska göra en dag som denna. Solen skiner och det är varmt som satan... Tips mottages gärna :)

Ängel

Mera marknadsfynd! Supersöta handgjorda örhängen

Träffad

Tror hon tänkte på mig när hon gjorde den här :)

(Marknadsfynd)