Dags att rycka upp sig lite..

Sömnen lyser fortfarande med sin frånvaro men i övrigt känns det som att livet är på väg att gå åt rätt håll. Idag har jag återigen skapat en ny blogg. Jag vet inte varför jag har det här behovet av att skriva på flera ställen. Tanken är väl att så småningom gå över helt till den andra, men innan jag har bestämt mig för vad jag faktiskt tycker om den sidan så tänker jag faktiskt blogga dubbelt.

Jag tror att jag har det lite terapi för mig att skriva av mig på lite olika ställen.. Jag har självklart ingen som helst aning om ifall folk tycker det är intressant att följa med i mitt liv - men än är det då ingen som klagat :P

Den som är intresserad får gärna kika in på den andra bloggen och säga vad ni tycker där å. http://www.nattstad.se/en08imora
Jag ska försöka att ha i alla fall lite olika fokus på dessa två bloggar, men det märks väl hur det blir ;)

Så stor..

Det är nu drygt 2 1/2 år sedan jag flyttade från Luleå, det innebär att det är närmare 3 år sedan jag fick träffa mina små monster (systerson och systerdotter). Idag gick jag in på pojkens facebook sida och det sved lite i mosters hjärta när jag insåg hur mycket han har vuxit upp. Inte bara fysiskt, men på grund av olika omständigheter har en 8 (snart 9) årig pojke satt sig in i hur försäkringskassan fungerar och en hel del annat av världens orättvisor. När jag var barn fick jag vara just det. Jag kan inte minnas att jag hade nå större bekymmer i mitt liv som åttaåring annat än vem av alla vänner jag skulle ta med hem efter skolan.

Det är ingens fel att det är som det är. Men jag undrar om det är så generellt nu bland barnen i vårt samhälle att de tvingas växa upp för att förstå varför mamma o pappa är stressade. Orättvist är vad det är.

Jag saknar mina små troll... Ska försöka hälsa på dem till sommaren... :)