Det är nu drygt 2 1/2 år sedan jag flyttade från Luleå, det innebär att det är närmare 3 år sedan jag fick träffa mina små monster (systerson och systerdotter). Idag gick jag in på pojkens facebook sida och det sved lite i mosters hjärta när jag insåg hur mycket han har vuxit upp. Inte bara fysiskt, men på grund av olika omständigheter har en 8 (snart 9) årig pojke satt sig in i hur försäkringskassan fungerar och en hel del annat av världens orättvisor. När jag var barn fick jag vara just det. Jag kan inte minnas att jag hade nå större bekymmer i mitt liv som åttaåring annat än vem av alla vänner jag skulle ta med hem efter skolan.
Det är ingens fel att det är som det är. Men jag undrar om det är så generellt nu bland barnen i vårt samhälle att de tvingas växa upp för att förstå varför mamma o pappa är stressade. Orättvist är vad det är.
Jag saknar mina små troll... Ska försöka hälsa på dem till sommaren... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar