Blir så arg på mig själv. Varför kan jag inte släppa, varför kan jag inte gå vidare? Jag vill inte ha han tillbaka, men ändå så får jag en klump i magen varje gång jag ser att han är med sin "barndomskompis". Vilken för övrigt är typ varje dag. Han har kvar mina däck och har flera gånger sagt att han ska komma och lämna dem. Men sen har han inte tid. Alla möjliga ursäkter får jag, men sanningen kommer fram när han lägger upp bilder på sin "kompis" på facebook. Varför kan han inte bara vara ärlig? Snart får han behålla de där jävla däcken bara det betyder att jag inte behöver ha någon som helst kontakt med han igen. Det är som att han har en hållhake på mig så länge han har nå som är mitt... Kanske är jag som är löjlig, men vafan... Kan man inte visa tillräckligt med respekt och i alla fall vara ärlig? Jag fattar att han inte vill träffa mig, precis som jag inte vill träffa han. Men är det inte bättre att få det överstökat då? Lämna däcken så har vi ingenting som binder oss samman längre. Jag orkar inte!
Nu är det sista arbetsdagen och sen bär det av mot 08-land.. Hoppas jag kan tänka på nå annat än han under semestern så jag kan njuta av ledigheten och trevligt sällskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar