det ljusnar...

Träffade han igår... innan känndes det skit, den första timmen som vi pratade inte ett dugg bättre... men sen... timme 2 pratade vi inte om det som har varit utan mer som "vanligt folk" pratar när de träffas. Det kändes faktiskt riktigt bra. Så när jag gick o la mig igår (alldeles för sent) somnade jag för första gången med ett leende på läpparna. Det kanske kan bli nå av livet ändå. Det kanske inte är lika hopplöst som jag trott den senaste tiden. Sen vaknade jag upp med kramper from hell.. men det är en annan historia... lite smärtstillande så går livet vidare även idag :)