På riktigt nu, va fan! Efter en helt fantastisk helg i gbg med mina underbaraste kommer jag hem och får en ny härdsmälta.. Självklart börjar jag härja med den stackars D igen vilket bara resulterar i att jag mår ännu sämre. Jag fattar verkligen inte vad det är för fel på mig. Just nu är vi visserligen "sams" igen.. Så det kändes bra när jag gick o la mig igår. Sen kom ångesten. Nu har jag en stor klump i magen som jag inte vet riktigt vad den beror på..
Jag menar nu måste det väl ändå vara nog. Jag vet ju att jag mår så sjukt mycket bättre när jag inte har nå alls med han att göra. Men ändå vill jag på nå jävla vänster ha han som vän?? I don't get it! Nu ska jag försöka ligga lågt ett tag. Kanske inte ha just nå mycket kontakt med han, men utan att göra som jag gjort alla gånger tidigare, alltså säga till han att han kan dra åt helvete. Han måste ju tycka att jag är helt rubbad, med all rätt förmodligen.. Men vi kämpar på.. och med vi menar jag självklart jag.. låter mycket bättre när man pratar om sig själv i plural.. Även det ett friskhetstecken??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar