Att äta kakan och ha den kvar...

Jag hatar den där jävla kakan... Jag vill ha den, men jag vill inte ha den.. jag vill äta den men jag vill inte att den ska försvinna bort från mig..

Hur går man i sådanna lägen?

Det känns så bra - för de mesta. Oftast säger han rätt saker. Sen kommer det där med framtiden... Han vet inte vad han vill, men han säger att det börjar luta åt att han vill att det ska bli vi igen. Någonting som borde få mig jätteglad eftersom jag har otroliga problem med att se mig själv med någon annan. Men samtidigt finns rädslan där. Det känns som att risken att det blir söm förrut är enorm. Och helt ärligt så är jag inte helt säker på om jag vill ha han tillbaka - men jag vill inte leva ett liv utan han :S
Lurigt också att vi inte är vänner utanför hemmet.. eller ja, träffas vi på stan kan vi hejja och prata o lite så. Men vi gör inte upp om att umgås "ute bland folk". Han förnekar inte längre för sin familj o vänner att vi umgås - under förutsättningen att de ställer en direkt fråga "är du hos Helene?" Vagare än så så säger han bara att han inte är hemma eller ingenting alls...

Läser jag in för mycket i allt det här? Kan det kanske vara så att han inte vill säga nå för att han också är rädd? Jag vet att han inte heller vill att det ska bli som det var i våras, det var inge bra för någon av oss så som det var då.. Men jag är så rädd att han inte förstår skillnaden mellan att ha ett riktigt förhållande och det vi har nu.. Jag har svårt att tro att han någongång kommer sätta mig och mina önskningar framför han själv, någonting som man faktiskt måste göra nån gång ibland i ett förhållande...

Innerst inne vet jag att jag inte kan få svar på mina frågor på annat sätt än att vänta ut tiden och se vart livet tar mig. Men tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ha svar helst igår... Egentligen tror jag att allt bottnar i rädsla från både honom och mig, jag litar inte på honom... Men jag vill.. jag vill så otroligt gärna... Han är en fantastisk människa - han glömmer bara bort att han ska visa det för omvärlden ibland...

Hur gick det där?

Det är inte lätt att vara sjukskriven när man är överarbetad..  Bara för att man tar bort själva arbetet från vardagen så finns det ju massa saker som måste göras ändå. Idag har jag fixat bilen och tränat..
Det kanske inte låter så mycket för er vanliga dödliga, men jag känner mig helt slut. Imorrn har jag Klippning och träning på schemat... och inte alls så mycket annat faktiskt :D

En sån helg :)

Igår var trion Maria, Anna och jag ut och gjorde dansgolvet osäkert på Ljungbergs... Jäklar vad kul vi hade :) Idag är både fötter och huvud mos och dansen var inte riktigt lika kul som den brukar vara :P
Idag är det i alla fall första advent och jag har inte haft nå stämning alls för jul eller nånting, och inte blev det bättre av att man vaknade upp till ett regnkaos. Men sen på eftermiddagen kom årets första snö som nu ligger som ett fint vitt täcke över marken.. Tyvärr väntar vi plusgrader så den blir inte så långvarig, men lite känsla hann jag få.. Dessutom har jag suttit och myst i soffan med lite glögg nu på kvällen :)

Glömma

Jag glömmer mer och mer av det som händer ikring mig... Kan ha glömt bort ett samtal som ägt rum bara en timma innan - och då menar jag inte att jag glömt vad vi pratade om, jag har glömt att samtalet ens har ägt rum...

Det är läskigt att glömma... Även om man vill glömma en del så finns det mycket jag vill och måste minnas. Vad mer är på väg bort? Vad har jag glömt men som ingen har påmint mig om än?

To fast...

Tankarna snurrar men inget ovanligt med det.. Sover dåligt men känner mig ändå nöjd med livet. Vågar inte klaga, minns hur det var för ett par veckor sen bara...
Alla i min omgivning säger att jag pratar för fort. Orden sprutar ut och jag byter samtalsämnen stup i kvarten.. Ingen hänger med utom jag :/ Jessica tror att jag är inne i en hypomani.. Hon om någon känner tecknena, men jag vill inte att det ska vara så... För jag mår bra.. Eller? Det går lite fort bara...

Vilken skillnad...

En vecka utan cigaretter... Så länge har jag faktiskt klarat mig den här gången, och det känns inte ens som en uppoffring :) Däremot märkte jag idag vilken skillnad det är på konditionen redan efter en vecka.. Hejja vad jag kunde ta i på Zumban och roligt hade jag. Nu är det bara till att vänta på att muskelstyrkan kommer ikapp den också så ska det nog bli ordning på den här 08an också ;)

Första passet - check!

Nu har jag haft dejt med Kia och inser att om man bortser från det faktum att jag mest troligt kommer dö lite det kommande året, så kommer jag också få en rätt skyst kropp, förutsatt att jag gör allt jag blivit ålagd att göra nu då självklart :P
Vi började med att göra en BIA mätning som visade att även om jag hade lite lite för mycket fett på kroppen så hade jag på tok för lite muskler.. Tror det var ett underskott på nästan 10 kg i muskler(!) och den stora skurken i min vikt var vätska.. Och tro det eller ej, men det överskottet beror tydligen på att jag dricker för lite vatten om dagarna.. Who would have guessed?
Sen la hon upp ett träningsprogram åt mig som jah idag bara "kände på" jag gjorde alltså inte alla tre set, utan vi gick mest igenom hur övningarna ska göras och vilket motstånd som är lämpligt.. och jag är död!!

Nu dags för ett Zumba pass så jag får känna mig lite "hemma" i träningen igen :P imorrn blir det premiär för att faktiskt fullgöra gymprogramet...