magkatarr

Allt som händer runt-i-kring börjar vara för mycket, och nu säger även kroppen ifrån :/ Vet inte riktigt vad jag ska göra så jag försöker arbeta på att ha tålamod.. Jag kommer inte få det jag vill ha, men förhoppningsvis så blir kroppen mer samarbetsvillig om ett tag...

Färdigbråkat!

Jag har bestämt mig nu för att inte bråka på han mer. Nu har vi ju som sagt våran deal, och förhoppningsvis ska vi kunna hålla sams.. Men även om det inte går, så har jag kommit fram till att jag är så less på att bråka.. Det är faktiskt mycket lättare att bara rycka på axlarna :)

Just idag är jag lite trött i axlarna dock.. Tränade igår för första gången sen 28 maj (!) och kroppen tyckte nog det var lite obehagligt till en början :P Men i övrigt mår jag topp och har bestämt mig för att satsa stenhårt på träning nu istället för på alla problem :)

IKEA-resan låter vänta på sig också.. Hade velat åka i helgen, men utan chaufför så går det inte.. Istället blir det på torsdag (då jag har semester) nya katalogen kommer nämligen då och som IKEA-Family medlem blir man bjuden på frukost :) Tror att jag kör latmansvarianten och kollar på alla mina dröm-möbler då och beställer hemkörning. Kostar lite mer, blir lite struligare (eftersom jag har ett jobb att vara på på dagarna) men det får bli så ändå.. :)

Nya tag.. (igen)

Efter mycket grubblande, en del hårda ord, fler snälla ord... Goda råd från mina fantastiska vänner (Lisa o Mickis) så tror jag faktiskt att jag kan ta tag i livet igen :) Jag och Daniel har gjort en liten deal med varandra, så förhoppningsvis ska vi inte behöva bli osams igen. När jag vaknade upp idag kändes det faktiskt som att vakna upp till ett "nytt liv". Jag känner mig gladare, lättare (inte fysiskt dock :/ ) och allmänt på topp.
Tror att jag har bestämt mig för att bo kvar i Mora. I alla fall ett tag. Tillräckligt länge för att det faktiskt är värt att ta tag i lägenheten och bringa lite ordning. Så nu planerar jag en IKEA resa. Behöver bara ragga upp ett släp och någon som kan köra med släp.. men det löser sig :)

Uff...

This is me today.. Hyffsat trött o sliten...


Livet fortfarande på botten, men hoppas att det ordnar upp sig snart...

Så mycket..

...jag vill göra, så mycket jag vill säga. Allt börjar samla sig i magen och jag går runt med ständig magknip. Vågar inte, rädd att förlora det som finns. Friskt vågat hälften vunnet finn ett uttryck som säger. Men tänk om. Tänk om man inte vinner. Orkar man kraschar igen. Och kommer det bli en krasch? Det är jobbigt att inte veta. Jag vill ha svar, men är rädd för att fråga. Försöker leva här och nu, men jag är för van att planera 15 steg fram.

Beslutet!

Nu har jag bestämt mig. Jag måste verkligen släppa och gå vidare. Och det kommer gå bra! Det känns rätt, det känns som att jag är redo nu. Jag vill ha han i mitt liv, men bara som vän. Jag kommer hitta någon ny så småning om. Men inte nu, inte än. Även om jag är redo att släppa det som har varit är jag långt ifrån redo att kasta mig in i något nytt...

det ljusnar...

Träffade han igår... innan känndes det skit, den första timmen som vi pratade inte ett dugg bättre... men sen... timme 2 pratade vi inte om det som har varit utan mer som "vanligt folk" pratar när de träffas. Det kändes faktiskt riktigt bra. Så när jag gick o la mig igår (alldeles för sent) somnade jag för första gången med ett leende på läpparna. Det kanske kan bli nå av livet ändå. Det kanske inte är lika hopplöst som jag trott den senaste tiden. Sen vaknade jag upp med kramper from hell.. men det är en annan historia... lite smärtstillande så går livet vidare även idag :)