Nu är jag inne på fjärde dygnet utan cigaretter och den värsta abstinensen har lagt sig. Nu är det mer vanan som sitter i att man kommer på när man har lite att göra, eller när man precis har ätit att man kanske borde gå ut o röka. Men det är inget egentligt sug... Får väl se om jag överlever helgen lika bra också eller om det kommer bli massa frestningar då :P
Jag har i alla fall kommit fram till att det här faktikst är första gången som jag slutar röka för min skull. Första gången var det för att T ville det, andra gången ville Johan att jag skulle sluta och senast var det Daniel som önskade det. Duktig flicka som man är - noga med att vara till lags så slutade jag varje gång, men så snart det sket sig gick jag tillbaka till tryggheten som fanns där i tobaken. Men den här gången är det ingen som bett mig, jag har inte lovat nån, jag berättade inte ens för någon innan jag kände mig säker på att det faktiskt skulle gå bra.
Det känns otroligt bra att det faktiskt är helt mitt beslut, och att veta att jag gör det här bara för min skull. Jag skiter egentligen i vad alla andra tycker - eller ja... Några har gjort misstaget att börja berätta för mig hur duktig jag är och sedan börja rabbla alla nackdelar med rökning, det funkar inte. Då blir jag bara förbannad. Jag vill inte höra hur dåligt det är att röka - det om något kan driva mig tillbaka bara för att jag då vill provocera. Man får mer än gärna peppa mig och säga att jag är duktig om man nu känner för det - men lämna ute alla dina åsikter om rökning och om rökare, de historierna kan du berätta för nån annan. Jag har gjort det här för mig - inte för dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar