Tänk om man kunde lära sig av sina misstag nån gång. Jag menar, jag har egentligen ingenting emot att göra misstag (förrutom just när jag gör dem) men det är så frustrerande när man gör samma sak om och om igen... Varför gör man så?
Den här gången tror jag att jag har jagat bort han igen. Men inte som ni säkert tror genom att få ett sammanbrott och kalla han både det ena och det andra... Den här gången berättade jag vad jag kände. Eller tror att jag känner. Jag vet ju inte...
Allt jag vet är att jag saknar det som var. Jag saknar det samtidigt som jag är livrädd för att få det tillbaka... Jag vill ha det som det är nu, fast lite mer som det var förr.. men jag vet inte varför..
Hoppas innerligt att han inte försvinner bort från mig igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar