Dags att rycka upp sig lite..

Sömnen lyser fortfarande med sin frånvaro men i övrigt känns det som att livet är på väg att gå åt rätt håll. Idag har jag återigen skapat en ny blogg. Jag vet inte varför jag har det här behovet av att skriva på flera ställen. Tanken är väl att så småningom gå över helt till den andra, men innan jag har bestämt mig för vad jag faktiskt tycker om den sidan så tänker jag faktiskt blogga dubbelt.

Jag tror att jag har det lite terapi för mig att skriva av mig på lite olika ställen.. Jag har självklart ingen som helst aning om ifall folk tycker det är intressant att följa med i mitt liv - men än är det då ingen som klagat :P

Den som är intresserad får gärna kika in på den andra bloggen och säga vad ni tycker där å. http://www.nattstad.se/en08imora
Jag ska försöka att ha i alla fall lite olika fokus på dessa två bloggar, men det märks väl hur det blir ;)

Så stor..

Det är nu drygt 2 1/2 år sedan jag flyttade från Luleå, det innebär att det är närmare 3 år sedan jag fick träffa mina små monster (systerson och systerdotter). Idag gick jag in på pojkens facebook sida och det sved lite i mosters hjärta när jag insåg hur mycket han har vuxit upp. Inte bara fysiskt, men på grund av olika omständigheter har en 8 (snart 9) årig pojke satt sig in i hur försäkringskassan fungerar och en hel del annat av världens orättvisor. När jag var barn fick jag vara just det. Jag kan inte minnas att jag hade nå större bekymmer i mitt liv som åttaåring annat än vem av alla vänner jag skulle ta med hem efter skolan.

Det är ingens fel att det är som det är. Men jag undrar om det är så generellt nu bland barnen i vårt samhälle att de tvingas växa upp för att förstå varför mamma o pappa är stressade. Orättvist är vad det är.

Jag saknar mina små troll... Ska försöka hälsa på dem till sommaren... :)

Sömnlös..

Det har snart gått en vecka sedan jag skrev mitt ångestfyllda inlägg, sen dess har det mest bara gått uppåt :) Julhelgen gick långt över förväntan och jag kraschade inte en endaste gång - alltså är min hemlighet fortfarande hemlig för familjen... De får veta tids nog ändå...
I måndags for jag hem till underbara Mora igen. Jag trodde nog aldrig egentligen att jag någonsin skulle komma och se den här platsen som ett hem - som MITT hem - på det sätt som jag faktiskt gör. När jag tänker på saken så inser jag att även om jag många gånger önskar mig bort, bort någonstans där jag får börja om mitt liv från början, så vill jag verkligen inte bo någon annanstans än just precis här...

Jag har i alla fall hunnit städa lägenheten ordentligt sen jag kom hem och så har jag varit och investerat i en alldeles egen tvättmaskin som jag fick hemlevererad idag :)
Annars har det inte hänt så mycket sen sist faktiskt.. Jag o Daniel träffas igen och jag har insett att jag väldigt gärna vill ha han tillbaka. Jag har även insett att även om det funkar bra mellan oss nu så är det väldigt osannolikt att vi kommer få någon annan typ av relation till varandra än den som är. Vi är båda två alldeles för rädda för att det ska bli som förrut..

Nåååå... vad mer har hänt? Jo jag har lyckats investera i lite mera kläder och skor trots att jag konstaterat att jag egentligen inte har råd den här månaden eftersom det är försäkringskassan som ska stå för mina pengar - och vi vet ju alla att de inte är de snabbaste i världen.... Men å andra sidan tog jag ett beslut om att sluta röka - igen - för att ha råd att köpa kläder istället. Livet handlar ju om prioriteringar ;)

Nu borde jag egentligen sova, men av någon anledning får jag ingen ro i varken huvud eller kropp trots att jag tagit min "sova-gott-tablett". Kanske beror det på att jag haft så obehagliga drömmar de senaste två nätterna. Jag minns inte så mycket av dom just nu, men jag har vaknat med ett obehag och vart tvungen att kolla av både det ena och andra innan jag kunnat slappna av tillräckligt för att ta tag i dagen..

Nu ska jag i alla fall göra ytterligare ett försök till att sova så jag orkar med morgondagen... Mycket förberedelser kvar inför lördagen :)

En glädjens tid?

Då var jag på plats nere bland galenskaparna som även är min familj. För många är det här en helg av glädje och så har det brukat vara även för mig. Så långt jag kan minnas har jag alltid älskar julen och allt som hör därtill. Jag har alltid haft min favoritdag den första advent då jag med julmusik skrålandes ur högtalarna har släpat fram varenda tomte jag äger och det är många ska ni veta. sen har längtan satt igång inför denna stora helg då hela familjen samlas och äter gott tillsammans..
I år har det vart en annan historia. Inte en enda tomte har tagit sin plats i min lägenhet och inte ens julgardiner finns i min ägo det här året. Visserligen har jag lyssnat på en del julmusik, men det har bara varit då det är den enda musiken som har kunnat lugna mina nerver och skänkt mig någon typ av ro i själen. För mig i år är det här en jul fylld av ångest. Jag känner ingen av den glädjen som vanligtvis brukar infinna sig. Istället började jag nedräkningen för att åka hem redan innan jag kommit hit.
Missförstå mig inte. Jag älskar min familj och visst vill jag umgås med dem. Men jag är inte redo för det här. Hag vill ligga hemma på min soffa, där är jag trygg. Jag vill ligga där och glömma allt som händer utanför. Min största skräck den här helgen är att det ska brista för mig och jag förlorar kontrollen. Ännu är jag inte redo för att min familj får veta vad som händer i mitt huvud. Jag har berättat för de som står mig närmast - och det känns lite tråkigt att det inte innefattar någon av mina familjemedlemmar. Men vad ska man göra när man inte litar på deras reaktioner? Jag hoppas jag klarar morgondagen... Jag hoppas för allt vad jag är värd...

Airfryer

Som jag berättar någon gång tidigare så är jag buzzador. Att vara buzzador innebär att man får chansen att prova nya produkter och sedan återkoppla till tillverkaren/leverantören. Nu senast fick jag chansen att prova Philips Airfryer :)

Airfryern är en fuffilurig mackapär som tillåter en att fritera maten utan att tillsätta olja. Egentligen kan man väl säga att det är lite som en liten varmluftsugn. Den är inte större än att den ryms på diskbänken när den ska användas och resultatet är fantastiskt :) häromdagen hade jag middag med goda vänner och tog med mig Airfryern för att även de skulle få uppleva hur bra resultat man kan uppnå utan massa onödig olja. Needless to say så var även de positivt överraskade över hur bra resultat det blev :)

Jag kommer fortsätta använda min Airfryer flitigt och jag rekomenderar gärna alla jag känner (och er därute också så klart) att investera i en. Ni kommer inte att ångra er :)

Tankar...

Ligger i soffan och funderar lite över mitt liv... Jag har alltid sett mig själv som en optimist som tar livet med en klackspark. Tyvärr är det det som drivit mig dit jag är idag... Just idag mår jag visserligen hyfsat bra, men kaoset finns ändå där - tillsammans med ensamheten.
Efter allt som har varit har jag insett att ensamheten förmodligen är något jag måste lära mig leva med och acceptera. Enda sättet tycks vara att skaffa ett husdjur men hur ska jag hinna det? När man jobbar som jag gör känns det mer som djurplågeri om jag skulle skaffa ett... Vad jag skulle kunna ge för att ha någon (männska som djur) att mysa med i soffan om kvällarna.. Kanske kommer jag bli en sån där "crazy cat lady" när jag blir gammal..? Fast egentligen vill jag nog hellre ha hund än katt.. Men hur skulle det egentligen bli om jag skaffar mig ett husdjur och sen träffar min drömprins? Kanske finns han där ute även fast jag gett upp... Och tänk om han då är pälsdjursallergiker? Hur prioriterar man då?
Drömmen kommer alltid finnas där, men det finns alldeles för många "om" för att jag ska kunna ta ett beslut just nu... Jag får fortsätta ta en dag i taget.. ensam...

Leverens :)

Idag har jag äntligen fått hem mina superfina klänningar från style by Tyra :) köpte en svart och en röd av samma modell (länkar till dem senare) tyvärr var den svarta för liten trotts att det var samma storlek :( men men.. Sånt är livet. Lycka var i alla fall när jag såg hur fint paketet var..


Och sen var de så söta att de lagt ner den här lilla saken


Preciiiiiis vad jag behövde idag efter en tung vecka :) nu är jag lycklig :)

Produktiv dag :)

Idag har jag minsann vart duktig o rensat och sorterat i garderoberna. Helt plötsligt har jag översikt äver alla mina kläder. Dessutom (till min stora lycka) återupptäckte jag massa kläder som jag mer eller mindre glömt bort.  Sanningen är ju den att jag har huuur mycket kläder som helst, men man kan alltid behöva mer ;) haha..

Förrutom att ha donat med garderoberna har jag slagit in alla klappar till helgen och packat väskan - förutom hygiensakerna som jag behöver nu i veckan :) eller ja, egentligen imorrn, för imorrnkväll åker jag ju.... Å sen har jag lagat mat också!!

Är faktiskt riktigt stolt över allt jag lyckats åstadkomma idag och det enda som kvarstår innan dagen är fulländad är att jag ska åka iväg och träna om en dryg timme. Kanske att jag diskar också... eller så gör jag det imorrn... vet inte än :P

shopoholic?

Ok jag erkänner. Det har kanske vart lite mycket shoppande på sista tiden.. Men vad ska jag göra då? Det är inte mitt fel att det finns så mycket snygga kläder just nu. sen kommer det säkert ett helt år då jag inte kan hitta någonting.. man måste ju passa på medan man kan.. eller? ;) haha
Igår beställde jag två klänningar från stylebytyra.se och idag blev jag medlem på en fantastisk sida som heter members.com. Där inne får man massa rabatt på utvalda produkter så då blev det minsann en klänning till.. och en träningstopp.. måste nog röra lite mer på mig om klänningarna ska sitta bra även i framtiden :)

Åååh så jag längtar till leverans.. Jag borde få grejerna i nästa vecka.. Då ska jag lägga upp bilder så ska ni alla få bli jätte avis ;) haha

En dröm bland många...

Jag har alltid drömt om det stora - det som känts ouppnåeligt.
Men idag har jag en annan dröm.

Jag drömmer om att hitta tillbaka till mig själv.
Jag drömmer om att få hålla handen.
Jag drömmer om de små sakerna.
Jag drömmer om det som lockar leenden.
Jag drömmer om att få vara allt som JAG kan vara.

Det är en trevlig dröm. Jag tycker om den.
Det är en dröm jag ska göra till verklighet.
Det är en dröm som är uppnåelig :)

Att äta kakan och ha den kvar...

Jag hatar den där jävla kakan... Jag vill ha den, men jag vill inte ha den.. jag vill äta den men jag vill inte att den ska försvinna bort från mig..

Hur går man i sådanna lägen?

Det känns så bra - för de mesta. Oftast säger han rätt saker. Sen kommer det där med framtiden... Han vet inte vad han vill, men han säger att det börjar luta åt att han vill att det ska bli vi igen. Någonting som borde få mig jätteglad eftersom jag har otroliga problem med att se mig själv med någon annan. Men samtidigt finns rädslan där. Det känns som att risken att det blir söm förrut är enorm. Och helt ärligt så är jag inte helt säker på om jag vill ha han tillbaka - men jag vill inte leva ett liv utan han :S
Lurigt också att vi inte är vänner utanför hemmet.. eller ja, träffas vi på stan kan vi hejja och prata o lite så. Men vi gör inte upp om att umgås "ute bland folk". Han förnekar inte längre för sin familj o vänner att vi umgås - under förutsättningen att de ställer en direkt fråga "är du hos Helene?" Vagare än så så säger han bara att han inte är hemma eller ingenting alls...

Läser jag in för mycket i allt det här? Kan det kanske vara så att han inte vill säga nå för att han också är rädd? Jag vet att han inte heller vill att det ska bli som det var i våras, det var inge bra för någon av oss så som det var då.. Men jag är så rädd att han inte förstår skillnaden mellan att ha ett riktigt förhållande och det vi har nu.. Jag har svårt att tro att han någongång kommer sätta mig och mina önskningar framför han själv, någonting som man faktiskt måste göra nån gång ibland i ett förhållande...

Innerst inne vet jag att jag inte kan få svar på mina frågor på annat sätt än att vänta ut tiden och se vart livet tar mig. Men tålamod har aldrig varit min starka sida och jag vill ha svar helst igår... Egentligen tror jag att allt bottnar i rädsla från både honom och mig, jag litar inte på honom... Men jag vill.. jag vill så otroligt gärna... Han är en fantastisk människa - han glömmer bara bort att han ska visa det för omvärlden ibland...

Hur gick det där?

Det är inte lätt att vara sjukskriven när man är överarbetad..  Bara för att man tar bort själva arbetet från vardagen så finns det ju massa saker som måste göras ändå. Idag har jag fixat bilen och tränat..
Det kanske inte låter så mycket för er vanliga dödliga, men jag känner mig helt slut. Imorrn har jag Klippning och träning på schemat... och inte alls så mycket annat faktiskt :D

En sån helg :)

Igår var trion Maria, Anna och jag ut och gjorde dansgolvet osäkert på Ljungbergs... Jäklar vad kul vi hade :) Idag är både fötter och huvud mos och dansen var inte riktigt lika kul som den brukar vara :P
Idag är det i alla fall första advent och jag har inte haft nå stämning alls för jul eller nånting, och inte blev det bättre av att man vaknade upp till ett regnkaos. Men sen på eftermiddagen kom årets första snö som nu ligger som ett fint vitt täcke över marken.. Tyvärr väntar vi plusgrader så den blir inte så långvarig, men lite känsla hann jag få.. Dessutom har jag suttit och myst i soffan med lite glögg nu på kvällen :)

Glömma

Jag glömmer mer och mer av det som händer ikring mig... Kan ha glömt bort ett samtal som ägt rum bara en timma innan - och då menar jag inte att jag glömt vad vi pratade om, jag har glömt att samtalet ens har ägt rum...

Det är läskigt att glömma... Även om man vill glömma en del så finns det mycket jag vill och måste minnas. Vad mer är på väg bort? Vad har jag glömt men som ingen har påmint mig om än?

To fast...

Tankarna snurrar men inget ovanligt med det.. Sover dåligt men känner mig ändå nöjd med livet. Vågar inte klaga, minns hur det var för ett par veckor sen bara...
Alla i min omgivning säger att jag pratar för fort. Orden sprutar ut och jag byter samtalsämnen stup i kvarten.. Ingen hänger med utom jag :/ Jessica tror att jag är inne i en hypomani.. Hon om någon känner tecknena, men jag vill inte att det ska vara så... För jag mår bra.. Eller? Det går lite fort bara...

Vilken skillnad...

En vecka utan cigaretter... Så länge har jag faktiskt klarat mig den här gången, och det känns inte ens som en uppoffring :) Däremot märkte jag idag vilken skillnad det är på konditionen redan efter en vecka.. Hejja vad jag kunde ta i på Zumban och roligt hade jag. Nu är det bara till att vänta på att muskelstyrkan kommer ikapp den också så ska det nog bli ordning på den här 08an också ;)

Första passet - check!

Nu har jag haft dejt med Kia och inser att om man bortser från det faktum att jag mest troligt kommer dö lite det kommande året, så kommer jag också få en rätt skyst kropp, förutsatt att jag gör allt jag blivit ålagd att göra nu då självklart :P
Vi började med att göra en BIA mätning som visade att även om jag hade lite lite för mycket fett på kroppen så hade jag på tok för lite muskler.. Tror det var ett underskott på nästan 10 kg i muskler(!) och den stora skurken i min vikt var vätska.. Och tro det eller ej, men det överskottet beror tydligen på att jag dricker för lite vatten om dagarna.. Who would have guessed?
Sen la hon upp ett träningsprogram åt mig som jah idag bara "kände på" jag gjorde alltså inte alla tre set, utan vi gick mest igenom hur övningarna ska göras och vilket motstånd som är lämpligt.. och jag är död!!

Nu dags för ett Zumba pass så jag får känna mig lite "hemma" i träningen igen :P imorrn blir det premiär för att faktiskt fullgöra gymprogramet...

Bonnie Tyler...

Så mycket visdom det finns i hennes texter..

Nytt på G!

Bara för att jag ska få ytterligare lite mer att hålla reda på så har jag nu skapat ytterligare en blogg. Denna blogg finns på

http://www.en08imora.myshowroom.se/

och den är tänkt att bara rikta sig mot min träning som jag förhoppningsvis ska komma igång med. Alltså, vill ni veta vad som händer i mitt annars kaosartade liv får ni hålla er kvar och läsa här ;)

Lycklig...

Just idag är det en superbra dag... Vaknade upp bredvid den underbara och hade nästan en heldag med bara massa mys. Pratade en hel del om vart vi är nu och vart det är på väg - men inte blev vi just nå klokare för det. Vissa saker sårade, men jag kämpar på för att ta det för vad det är och inte läsa in för mycket i det.
Egentligen är det inte nå konstigt... Jag förstår varför och jag vet egentligen inte om jag skulle vilja ha det på nå annat sätt. Jag vet bara att jag mår bra nu. Jag vet att han får mig att le och jag vet att jag inte tänker göra om samma misstag två gånger, oavsett om det är med honom eller om jag hittar nån annan... Kanske är han bara en trygghet? Spelar det nån roll så länge vi båda mår bra av det? Äsch.. som sagt - en dag i taget så blir det bra sen :)

Har haft dans nu på kvällen också och det gick SUPER bra det med :) Jag älskar verkligen de här stunderna när jag får åka iväg och bara vara jag på dansgolvet. Det är där jag hör hemma. Tråkigt att det bara är ett tillfälle kvar nu innan det är uppehåll för jul o allt sånt.. Jag hoppas lite på att jag lyckas "hålla ihop" även utan den fristaden. Men å andra sidan kommer jag vara tvungen att fokusera mer på gymträningen framöver så det kanske är bra att jag får även den här tiden? :D

Nu ska jag iaf äta en till rostmacka innan jag ska krascha ner på kudden och ladda för en ny arbetsvecka :)