Det är konstigt hur vissa saker faller bort hur snabbt som helst - vart la jag nycklarna? vad skulle jag hämta här osv. Medan andra saker biter sig fast så otroligt hårt - det är oftast alla elakheter man hör eller alla misstag man gjort...
En sak som jag upptäckte i helgen att jag hade glömt var hur fantastiskt roligt man kan ha det på dansgolvet. Kan inte annat än att säga "Tack Titti för en underbar kväll" och nu ska jag göra allt i min makt för att den glädjen inte ska falla i glömska.
Mycket annat från helgen vill jag gärna glömma. Vill leva i förnekelse. Men jag vet innerst inne att jag inte borde. Det är kostigt att en människa som skänker så mycket glädje kan framkalla så mycket tårar..
En dag i taget. Det är så det måste bli. Får se hur länge jag orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar